Hem » Recension, Scen » Scen: Ordet på Örebro Teater

Scen: Ordet på Örebro Teater

Ordet

Örebro Teater, premiär den 21 februari 2023

Av Torgny Lindgren

Medverkande och dramatisering: Jonas Hedlund

Musikbakgrunder: Andreas Hedlund

 

Jonas Hedlund. Foto: Erik Wärlegård.

Det är som att totalt uppslukas av författaren Torgny Lindgrens röst när man satt sig på caféscenen på Örebro Teater och enmansföreställningen av Ordet. Och med röst menar jag både Lindgrens djupa, karaktäristiska röstklang med den omisskännliga dialekten och hans berättelser, svulstiga, färgstarka och tragikomiska i en varm, mänsklig form.

För allt detta lyckas Jonas Hedlund med i sin gestaltning av en novell om Samuel Burvall från den lilla byn Storholmsträsk i Västerbotten. Med ”grannbyarna” Raggsjö, där Torgny Lindgren är född och Drängsmark, där Jonas Hedlund kom till världen. Bägge ”grannbyar” sådär tio mil därifrån …

Dekoren är genialt enkel: En vägg fylld av såna där broderade, inramade budskap av gudlig eller sedlig karaktär. Det räcker för att skapa atmosfären av ett gammaldags, religiöst hem på landet dit en predikant kommer. För att tala och spela på den gamla tramporgeln. Med bibeln uppslagen villar han dock in sig  i berättelsen om Samuel Burvall och hur Ordet blev han befrielse – och fånge. Samuels sätt att rädda sig från den då härjande lungsoten var att se till att han aldrig hörde själva ordet – LUNGSOT. Därigenom höll han sig frisk – ända till mönstringen då han överraskande fick en fråga om sjukdomen och inte hann hålla för öronen!

Jonas Hedlund. Foto: Erik Wärlegård.

Han tillfrisknade, men beslöt sig sedan för att leva helt isolerat och aldrig träffa en människa som kunde smitta honom med Ordet. Så blev alltså hans lösning hans fängelse. Han bodde på vinden och talade med andra via ett järnrör som ledde ner till undervåningen och där tynade så småningom både hans kärlek och hans liv bort. Se där, trygghetens pris, hade kanske Klas Östergren sagt, som förra året skrev en bok på detta tema.

Jonas Hedlund ger färgstarkt och övertygande röst åt Lindgrens gestalter. Han sjunger frälsarsånger vid en fiktiv tramporgel (som vi bara hör) och han ÄR verkligen Lindgrens berättarröst som ger oss vingar att här i Örebro sväva in en timme i en annan värld.

Det enda jag önskat ändra på är Jonas Hedlunds utspel. Han tar i för kung och fosterland som vore det att nå sista raden på Hjalmar Bergmanteatern. Det behövs inte på den intimt trivsamma caféscenen. Kanske kan något av hans ”regiögon” tala med honom om det – över ”en kaffet”?

__________

Martin Dyfverman

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree