Roman: Ondskans pris

Inlagd av Agneta Hagerud Recension, Skönlitteratur måndag, april 16th, 2012

Ondskans pris
Set Mattsson
Historiska media, 2012
417 s.
— — —

Ondskans pris är Set Mattssons debutroman.

Den bygger på verkliga händelser i 1940-talets Malmö, där flyktingströmmen från Tysklands förintelseläger togs emot. Det är en välskriven, strukturerad och tidstypisk skildring. Flera historier vävs in i varandra. Att den bygger på verkliga händelser gör inte historien mindre spännande, och man kan känna hur stämningen var både mellan människor och i samhällsklimatet. Det gällde inte minst inom flyktinggrupperna, där det förflutna kastar sina skuggor över det som sker i nuet.

Till Malmö anländer en mängd flyktingar från de nazistiska lägren. De bär alla med sig minnen av fasa och oerhörda förluster. Några av dem gör allt vad de kan för att dölja vilken roll de haft under kriget, eftersom de stått på förövarnas sida. Kommissarie Douglas Palm blir genast indragen när ett mord på en polsk flykting sker. Hans hustru Anna, som bär på egna traumatiska minnen, arbetar med flyktingarna. Hennes solidaritet med dem bidrar till att det skorrar mellan makarna när Palm måste gå till botten med vad som utlöste mordet. Parallellt löper en historia om flickor som kidnappas och utnyttjas, vilket också har en länk till flyktingförläggningen. Med i spelet är också journalisten Torsten Jonnervik, alltför benägen på alkohol och för att arbeta efter egen agenda, och flyktingen Josef vars minnen från kriget överskuggar hela hans tillvaro.

Ondskans pris är en spänningsroman där ingenting lämnas åt slumpen och där alla trådar följs och knyts ihop utan alltför stora överraskningar. Den är mycket välgjord, och borde vara av stort intresse för den som gärna läser om andra världskriget och tiden därefter. Den problematiserar frågan om hur människor reagerar i utsatta situationer, när det gäller att komma undan med livet i behåll, även om man får tumma på moral och solidaritet, och vad som händer den som under lång tid påverkas av ofattbar brutalitet. Orkar man stå emot eller blir man den som ansluter sig? Boken ställer också frågan om det är rätt att blunda för fakta, även om det gäller liv och död, eller om rättvisan alltid ska ha sin gång.

Trots ett snyggt hantverk och en genomtänkt röd tråd är jag ändå inte överförtjust. Strukturen på boken, där alla händelser skildras med stor noggrannhet, gör att inget lämnas åt läsarens egna tankar, och ibland är skildringen av människorna nära klichén. Männen är män och kvinnorna är kvinnor, där de förstnämnda är tämligen begivna på alkohol och de andra är klena i nerverna. Kanske ska det visa på den tidens uppdelning mellan könen, men det blir för stereotypt. Jag saknar personer som jag själv kan fundera över och bli intresserad av, människor som är tecknade med psykologisk skärpa, vilket skulle skänka berättelsen ett helt annat djup. Den vars öde griper tag i mig mest är flyktingen Josef. Men tyvärr, även om en viss spänning infinner sig bidrar övertydligheten till att slutresultatet blir småtråkigt.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.