Teatervalvet – ett fritt alternativ

Inlagd av Karl Enn Henricsson Reportage torsdag, september 9th, 2010

För några år sedan ämnade undertecknad göra ett reportage kring spökvandring på Örebro slott. En teatergrupp, som utgjordes av Johanna Oranen med vänner, skulle guida en skara inte ont anade besökare genom mörka partier av traktens historia. Mina förväntningar vad gäller skräcknivån sträckte sig till vajande lakan med stänk av ketchup. Vandringen i det nedsläckta slottet tog sin början, jag gäspade mig igenom de första minuterarna och därefter öppnade sig avgrunden. Efter en dryg timme med smällande dörrar, kvinnor i vita särkar och skrik, som verkade ha transplanterats från filmen Exorcisten, fick jag lämna slottet med nerver i form av ett knippe våta snören. Johanna med osaliga vänner hemsökte mig därefter i otaliga mardrömmar. Nu har Svartåns kalla vatten runnit under otaliga broar och det skräckimpregnerade fångvalvet har förvandlats till Teatervalvet, som förutom Johanna även innehåller Susanne Josefsson, Fredrik Carlsson och Jonas Näslund.

Skruvad föreställning om Bernadotte

— Vi fyra har känt varandra och arbetat tillsammans under flera år. Vi är självlärda och har exempelvis spelat teater på Slottet i Örebrocompaniets regi, men vi ville göra något mer och i början av året satte vi oss ner och spånade, säger Johanna.

Efter att ha manglat geniknölar kom kvartetten fram till att de borde bilda en ekonomisk förening. I mars registrerades Teatervalvet, som kan beskrivas som en fri teatergrupp, och resten är nutidshistoria.

— Vår affärsidé är att göra historiska skådespel och framhäva historiska platser och händelser. Det är ännu roligare att få in historiska karaktärer, men inget säger att det för den delen behöver vara historiskt korrekt, men det ska vara en äkta historisk kärna, säger Susanne.

I och med att Sverige detta år bäddats in i rojalistisk feber, bestämde sig kvartetten att deras första pjäs skulle gå hand i hand med Bernadottejubileet. Under vårkanten började gruppen skriva manus, sy kostymer och tillverka rekvisita till den pjäs som fick namnet ”Bernadottejubileet – Ett lustspel 1910”.

— Pjäsen handlar om Marianne Dieden som fanns på riktigt och som bodde på Karlslunds herrgård. Hon har fått i uppdrag att göra en jubileumspjäs och tar hjälp av en oborstad regissör som inte alls har samma värderingar. Det blir en del konflikter och det finns även en liten kärlekshistoria med, förklarar Johanna.

Inledningsvis förlades pjäsen till Hallagården i Lekhyttan, där arbetet kring den inramades av svett, långa arbetsdagar och passion.

— Vår tidsuppfattning blev otroligt skev under sommaren. En vecka kändes som en månad och även om det ibland var jobbigt så vägdes det upp av att allt var så intressant, säger Johanna och tillägger att gruppen även stod för idéerna till marknadsföringen av pjäsen.

Smider planer för framtiden

Föreställningen gavs vid sex tillfällen under juli och augusti och några hundra personer letade sig till Hallagården.

— Vi är väldigt nöjda med produktionen och det var en väldigt bred publik som kom, allt från barn till pensionärer. Efter att vi spelat pjäsen gick vi ut till publiken, tog i hand och pratade med dem, säger Fredrik.

Bernadottejubileets saga var dock inte all efter den sista föreställningen i Lekhyttan. I slutet av augusti flyttades den till Karlslunds herrgård och började ges i en omarbetad tappning.

— Där spelar vi den medan besökarna äter en trerätters middag. Karlslunds herrgård bjuder på en fantastisk miljö och vi har en föreställning kvar att ge där, säger Johanna.

Redan nu har medlemmarna börjat spåna rörande nästa sommar och pipelinen tycks knaka av idéer.

— Vi har massor av förslag men inget är spikat, men klart är att det i alla fall blir någonting. Kanske kan vi göra en större produktion och ta in ett liveband? funderar Johanna.

— Det är viktigt att pjäsen passar för 2011 och vi ska även kolla på vad som händer nästa år. Dessutom hoppas vi kunna hitta en spelplats som ligger närmare centrala Örebro, säger Fredrik och tillägger att det inte är helt lätt att som nybildad teatergrupp stå sig i konkurrensen med redan etablerade teaterinstanser.

— Men det känns som att människor börjar se oss. Vi har alla lönejobb vid sidan om men förhoppningen är att en dag kunna leva på det här, säger Fredrik innan sällskapet återgår till den passionerade planeringen inför kommande säsong.

Karl Enn Henricsson är författare och frilansjournalist med kriminaljournalistik som fokusområde.