CD: Matthias Goerne sjunger Schubert, vol. 8

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, juni 6th, 2014

Franz Schubert: Wanderers Nachtlied – Schubert Edition 8 (Harmonia mundi/Naxos) 2 cd. Speltid: 68’36 + 61’51.
Matthias Goerne (baryton), Helmut Deutsch (piano), Eric Schneider (piano).

Betyg:

–

 

Franz Schubert skrev sådär 600 sånger – och nej, Matthias Goerne har inte tänkt sig att spela in samtliga utan ”bara” en tredjedel; 12 cd är planerade i hans Schubert Edition. Denna den åttonde utgåvan är ett dubbelalbum och har fått namnet Wanderers Nachtlied efter Goethes kända dikt. Goethe är för övrigt ständigt återkommande hos Schubert – men lär själv ha varit måttligt förtjust i denna uppmärksamhet. Han var rädd att musiken skulle ta över på ordens bekostnad. Den faran finns förstås. Å andra sidan kan han nog tacka Schubert för att många av hans dikter är så kända som de är. Idag är det ju nästan svårt att tänka sig ”Erlkönig” och ”Heidenröslein” utan musik. Och vad mindre poeter beträffar har de nog Schubert att tacka för hela sin postuma berömmelse.

De mest kända sångerna på denna utgåva är ”Der Tod und das Mädchen”, ”Auf dem Wasser zu singen” och just ”Heidenröslein”. Och Matthias Goernes tolkningar är av det slaget att de kan jämföras med vilken föregångare som helst utan att skämmas för sig – för att nu dra till med ett understatement. Visst, någon kanske föredrar Dietrich Fischer-Dieskaus mer rättframma approach i den folkviseenkla ”Heidenröslein”, men nog är den betagande vacker i Goernes tolkning. Jag måste erkänna att jag är oerhört svag för hans varma och fylliga baryton, lite mörkare än Fischer-Dieskaus, och hans förmåga att alltid hitta den rätta avvägningen mellan dramatisk inlevelse och vacker klang. Han kan också konsten att sjunga lågmält och långsamt utan att rösten förlorar i bärighet. Hans version av ”Litanei” är sålunda dubbelt så lång som Fischer-Dieskaus utan att på något sätt kännas utdragen eller seg. Och hur oändligt kärleksfullt formar han inte ”Aus dem Wasser zu singen” tillsammans med pianisten Helmut Deutsch. Missa inte heller hur utsökt läckert Deutsch introducerar den ack så charmiga ”Nach einem Gewitter” (Efter ett åskväder) genom att låta pianot föregripa inledningsradens ”på blommorna glittrar pärlor”. På den andra cd:n heter pianisten Eric Schneider, och han är inte sämre han.

Självklart är inte alla sånger lika anslående. Vad kan man begära? Mer anmärkningsvärt är ju Schuberts aldrig sinande melodiska geni och förbluffande förmåga att liksom alldeles självklart hitta det rätta och unika musikaliska uttrycket för varje dikt – det må handla om bottenlös förtvivlan eller porlande glädje. Det är en sann lycka att följa Matthias Goerne på hans färd genom dessa underbara sånger.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.

PS. Se även denna, och denna, recension av tidigare utgåvor i serien.