Roman: Den blå dagboken
Recension, Skönlitteratur söndag, februari 6th, 2011Den blå dagboken
James A. Levine
Norstedts förlag 234 sidor
Översättning: Manni Kössler
Pocketutgåva
Har utkommit
James A. Levine är en läkare som specialiserat sig på utsatta kvinnors och barns situation i tredje världen. Under en resa till Mumbai mötte han flickan vars liv blev romanen Den blå dagboken. Hon arbetade på Burarnas gata, där kvinnor och barn hålls inspärrade i väntan på kunder som köper sex.
Det här är en berättelse fylld av återhållen fasa. Den handlar om barn som lever som sexslavar i Asiens största red light district, barn som blivit sålda av sina föräldrar eller som blivit handelsvara för tjuvligor. Barn vars vardag går ut på att tillfredställa vuxna män på alla upptänkliga sätt, där inslagen av skräck och våld är vanliga.
Batuk säljs av sin far när hon är nio år, helt ovetande om sitt öde. Hon får genast börja arbeta med att ”baka kaka”, som hon kallar det, från morgon till kväll. Ersättningen ”tas om hand” av kvinnan som sköter ruljansen. Batuk lever i ett litet rum där hon tar emot kunderna. Hennes enda glädje och räddning är att hon en gång har lärt sig skriva och läsa och lyckats få tag i penna och skrivbok. Det ger henne ett övertag både i tanke och handling. I boken skriver hon i hemlighet berättelser och dikter varvat med dagboksanteckningar.
Batuks historia berättas på ett sakligt sätt där händelserna följer på varandra. Läsaren får inte komma nära Batuk, utan höra berättas om henne. Det gör att boken håller en viss distans. Kanske är det meningen, för att kunna skriva om något så fasansfullt som barnprostitution, men det gör att den förlorar flyt och inkännande. Det är en omskakande skildring av en verklighet så långt från vår egen man kan komma, men distansen gör att jag får svårt att ta till mig den på ett djupare plan.
___________
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare
