CD: Alberto Ginasteras stråkkvartetter

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, april 13th, 2026

Alberto Ginastera: String Quartets 1–3  (Pentatone/Naxos). Speltid: 72’15.
Miró Quartet, Kiera Duffy (sopran)

Betyg: 

 

Man kan knappast häva att skivbolagen slåss om att spela in argentinaren Alberto Ginastera (1916-1983). Det borde de. Inte heller tycks konkurrenterna vara många när det gäller att framföra hans stråkkvartetter. Det borde de. Nu har i alla fall Pentatone spelat in hans tre stråkkvartetter med Mirókvartetten. Det har man gjort rätt i. Musiken är enastående, och det är även musikerna. I den tredje kvartetten får de dessutom sällskap av sopranen Kiera Duffy och hon, ja hon är också enastående.

Kvartetterna är skrivna 1948, 1958 och 1973, och representerar tre olika stadier i Ginasteras musikaliska utveckling. Han talade själv om dem som ”objektiv nationalism”, ”subjektiv nationalism” och ”neo-expressionism”, där nationalism ska förstås som olika sätt att använda eller anknyta till argentinsk musik. I det första fallet handlar det om mer eller mindre citera olika melodier, i det andra om att integrera deras idiom i det egna skapandet. Så är det också lätt att få Bartók i tankarna, inte minst i den andra kvartetten. En dels satser är starkt, nästan våldsamt, rytmiska. Det gäller inte minst den furiösa finalen i den andra kvartetten. Men den första kvartetten erbjuder också ett utsökt exempel på Ginasteras personliga variant av Bartóks suggestiva ”nattmusik”. I det här fallet kan man föreställa pampas under en oändlig stjärnhimmel. Kvartetten är nämligen en hyllning till Argentinas cowboys, gauchos, vilket också förklarar varför Ginastera i ytterstaserna använder sig av folkdansen malambo. Den tredje kvartetten sticker ut genom att, i Arnold Schönbergs anda, integrera en sopran som i det här fallet framför fyra dikter av Juan Ramón Jiménez, Federico García Lorca och Rafael Alberti. Även här är intensiteten på topp vad gäller såväl musiken som tolkningen.

I samband med en tidigare cd skrev jag att varje ny skiva med Alberto Ginasteras musik tycks stärka hans ställning som en av 1900-talets stora tonsättare. Det gäller i högsta grad även denna strålande inspelning.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaction.