Roman: Denna dödens kropp
Recension, Skönlitteratur tisdag, april 12th, 2011Denna dödens kropp
Elizabeth George
Översättare: Ulrika Jannert Kallenberg
Norstedts förlag 688 sidor
Utkommer 11 april 2011
Thomas Lynley är tillbaka! Elizabeth George låter honom komma tillbaka till London, efter att han vistats i självvald isolering i Cornwall, sedan han mist både sin fru och sitt ofödda barn i en tragisk dödsskjutning. Vi som slänger oss över varje ny bok av författaren med glupande aptit välkomnar hans återkomst!. Även Barbara Havers och Winston Nkata är glada, även om det dröjer en bit in i berättelsen innan Lynley dyker upp hos dem på Scotland Yard. Då har han en ny roll, som medhjälpare till den nya chefen för mordroteln, Isabelle Ardery, vilket ställer till en del besvär. Det är ingen som riktigt vet vad han gör där och om han tänker stanna, allra minst Lynley själv. Han trevar sig fram för att hitta ljuspunkter i sitt eget mörka landskap.
Samtidigt har en ung kvinna oförklarligt brutit upp från sitt förhållande och rest till London. Hennes väninna söker förgäves efter henne och får hjälp av hennes bror som tappat kontakten med sin syster. De misstänker att hennes f.d. man, har något med försvinnandet att göra och börjar göra egna efterforskningar. När brodern kontaktas av Scotland Yard, eftersom systern hittats knivmördad på en enslig kyrkogård i London, blir sökandet efter sanningen än mer viktigt.
På Scotland Yard arbetar mordteamet med många lösa trådar runt fallet, allt medan de försöker vänja sig vid sin nya chef. När Lynley dyker upp, eftersom Ardery bett honom om hjälp, kommer både gamla lojaliteter och konflikter i dagen och sätter käppar i hjulet under pågående utredning.
Parallellt med nutidshistorien löper historien om mordet på den lille pojken, som begicks av tre unga pojkar från dysfunktionella familjer, som råkade stöta på barnet under en flykt från skolan. Han blev måltavla för all deras ilska och frustration. Historien är skriven som en faktatext, och med distans, vilket gör den isande tydlig.
Romanen utspelar sig i Londons myllrande folkliv och i Hampshire, i nationalparken New Forest, under en ovanligt het sommar. Mot slutet löper alla trådar samman, där Havers spelar en avgörande roll, och nutidshistorien kopplas samman med historien om den mördade pojken. Det är Elizabeth Georges styrka; att följa upp och utveckla alla trådar, så att hon lurar in läsaren i en labyrint av möjligheter och utgångar, för att till slut visa vägen till lösningen. Det är mycket skickligt, en mix av gamla hemligheter, penningbegär och av kärlek som söker sitt, noga blandad och utspilld på boksidorna till en sammansatt deckare att långsamt sluka utan att missa en enda detalj.
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare