Deckare: Mysteriet på Père Lachaise

Inlagd av Peter Ekström Recension, Skönlitteratur fredag, juni 17th, 2011

Mysteriet på Père Lachaise

Claude Izner

Översättning Johanna Hedenberg

Kabusa Böcker

278 sid. Har utkommit.

 —-

När en bok har titeln Mysteriet på Père Lachaise och utspelar sig under Paris guldålder, det mytomspunna fin de siecle – 1890-talet – på min favoritkyrkogård, måste jag erkänna att jag på förhand är mycket positivt inställd. Det ska mycket till för att det ska bli fel med de ingredienserna.

Jag blev inte besviken.

Jag är allmänt svag för deckare i historiska miljöer. Sådana finns det många av idag och alla är inte lika roliga. Men ibland kan de vara mitt i prick. Nyligen läste jag med nöje Jason Goodwins tre böcker om eunucken Yashim, en detektiv i det tidiga 1800-talets Istanbul. Philip Pullmans fyra böcker om Sally Lockhart utspelar sig i England på 1870-talet och går inte heller av för hackor (jag tror att bara två av dem är översatta till svenska än så länge). Umberto Ecos fantastiska Rosens namn tillhör också denna genre. Men de jag gillar allra mest är Robert van Guliks böcker om den kinesiske domaren Di som var verksam under 800-talet.

Just slutet av 1800-talet lockar dock många nutida författare. Sannolikt beror det på Sherlock Holmes och de fortfarande mycket levande miljöer och intriger som hans författare Arthur Conan Doyle åstadkom. I Mysteriet på Père Lachaise anas arvet efter Sherlock men ännu mer efter den mindre kände fransmannen Emile Gaboriau som ibland har kallats detektivromanens fader (i konkurrens med bland andra Edgar Allan Poe).

Jodå Gaboriau och många andra författare omnämns i den här boken. Det är ingen slump. Huvudpersonen Victor Legris innehar en bokhandel. Och bakom pseudonymen Claude Izner döljer sig systrarna Liliane Kerb och Laurence Lefèvre som också är bokhandlare i Paris.

Det här är Victor Legris andra fall, den första boken hette Mordet i Eiffeltornet. Historien är som sig bör rejält tilltrasslad. Förutom den berömda kyrkogården får läsaren också besöka många andra trovärdigt skildrade ställen i Paris och även bygget av Panamakanalen. Mycket av berättelsens charm kommer genom mängden av tidstypiska detaljer.

Det finns vissa likheter just med Sally Lockhart-böckerna. Figuruppställningen runt hjälten Victor påminner en del om Sallys vänner. Det går inte heller att bortse från likheter med den tecknade serien Adeles extraordinära äventyr av Tardi (varav ett nyligen är filmat av Luc Besson). Men det gör inget och Victor Legris Paris står bra på egna ben. Ibland funderar han på vad Gaboriaus mästerdetektiv Lecoq skulle ha gjort med det ena eller andra, fast mest går han sin egen väg.

Överraskande nog tar det ett långt tag innan det går att få något som helst grepp om intrigen. Ledtrådar och villospår läggs ut flitigt redan i inledningen. Men det tar sin tid innan trådarna löper ihop.

Slutsats: Bättre nöjesläsning under sommaren kan jag inte tänka mig.

——

Peter Ekström är del av Kulturdelens redaktion