Fröken Julie och Miss Julie
Kulturbloggen onsdag, juni 22nd, 2011Det påstås ibland, t.ex. av Gunnar Ollén i Strindbergs dramatik, att engelsmän har lite svårt för Strindberg. Karln är helt enkelt för galen. Han brister när det gäller sense of humour och common sense. När studenten och flickan i Spöksonaten diskuterar tillvarons vedervärdighet och exemplifierar med trasiga spjälsnören och smutstvätt har engelsmannen, till skillnad från svensken och tysken, svårt att ta detta riktigt på allvar. Den metafysiska misantropin har en förarglig tendens att framstå som något med Monty Python.
Det hindrar inte att Strindberg spelas även i Shakespeares rike. Fröken Julie lockade till och med William Alwyn att skriva en opera som blev klar 1976. En orkestersvit ur den kan man nu höra på en ny Naxos-skiva, och den låter så bra att man blir nyfiken på hela verket. Men det där med svensk midsommar har Alwyn inte riktigt kläm på. Hans suggestiva wienervals har inte mycket med majstänger och logdans att göra. Men riktigt bra musik är det. Vill man få midsommarstämningen får man dra till Karlslunds herrgård i Örebro. Där spelas pjäsen av Länsteatern (sex föreställningar återstår) med en fullständigt suverän Malin Berg i titelrollen.
