Hem » Facklitteratur, Recension » Biografi över Olof Palme

Biografi över Olof Palme

Underbara dagar framför oss
Henrik Berggren
Norstedts, 714 s. Har utkommit

———-

Nyligen utkom Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme (Norstedts) skriven av Henrik Berggren. Det är den tredje Palmebiografin på tre år och fler är att vänta. Gunnela Björk, historiker vid Örebro universitet, som själv har forskat om Olof Palme och medierna, har läst den.

Sverige har ingen tradition av politikerbiografier. Däri skiljer vi oss från Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA. Däremot har många svenska politiker skrivit sina memoarer i en eller annan form. Finansminister Ernst Wigforss skrev så omfattande och väl underbyggda memoarer att ingen därefter ens tycks ha tänkt tanken att biografera honom. Tage Erlander skrev sedan han avgått som statsminister om sitt liv; en påfallande tillrättalagd skildring skulle det visa sig när hans dagböcker började ges ut. Kjell Olof Feldt, Anna-Greta Leijon, Sten Andersson, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Margareta Winberg, Lars Tobisson och Pär Nuder är bara några exempel på andra svenska politiker som har skrivit sina memoarer.

Olof Palme dog mitt uppe i sin politiska gärning och några memoarer var förstås aldrig aktuella. Inte heller har han, som Per Albin Hansson, Östen Undén, Ulla Lindström och Tage Erlander lämnat några dagböcker eller systematiska arbetsanteckningar till eftervärden.

1990 kom den första och länge enda regelrätta biografin om Palme, skriven av Björn Elmbrant som i sitt arbete som politisk reporter följde honom under många år. Men först tjugo år efter mordet formulerades tankar på ett vetenskapligt projekt om Olof Palme och hans tid, vilket resulterade i ett antal delstudier och en biografi i två delar av Kjell Östberg: I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969 (2008) och När vinden vände. Olof Palme 1969-1986 (2009). Den 900-sidiga biografin, som ger en heltäckande bild av Olof Palme, från uppväxten i en högborgerlig miljö på Östermalm över åren som Socialdemokraternas ordförande och Sveriges statsminister fram till mordet, fick ett mycket positivt mottagande. Fanns nu mer att tillägga?

Ja, uppenbarligen. I våras utkom ”Sveriges statsministrar under 100 år”, 22 biografier om samtliga svenska statsministrar, Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, skrivna av en disparat samling journalister, författare och forskare. Biografin över Palme är märkligt nog skriven av Klas Eklund, ekonom, som arbetade nära Palme under några år på 1980-talet, men som inte gör någon hemlighet av att han idag snarare tillhör högern. Biografin bygger i stor utsträckning på Elmbrants och Östbergs biografier. Vad Eklund tillför är framför allt sin egen personliga värdering av Palmes politik; vad lyckades han med, vad var i Eklunds ögon ett misslyckande.

Och i dagarna utkom ännu en Palmebiografi, därmed den tredje på tre år (och fler lär vara på gång). Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme är skriven av Henrik Berggren, i ett gränsland mellan historievetenskapen och en personlig tolkning av människan och politikern Olof Palme och hans tid. Berggren som är fil dr i historia, har arbetat i många år på DNs kulturredaktion men är nu sedan några år tillbaka knuten till tidningens ledarredaktion.

Det korta 1900-talet

Olof Palme föddes nio år efter första världskrigets slut och dog tre år före Berlinmurens fall. Hans liv sammanfaller därmed ungefär med den period som den inflytelserike brittiske historikern Eric Hobsbawm har kallat för ”det korta 1900-talet”. Palme är alltså inte bara en av vår tids mest inflytelserika och färgstarka politiker, utan hans död sammanfaller också med slutet på en period präglad av ekonomisk tillväxt, den svenska modellens uppgång och fall och kommunismen som hot och löfte. Det är en tid som gärna framkallar nostalgiska minnen hos äldre läsare och som förundrar yngre: framtidstron, 68-radikaliseringen, reformprogrammen. Här fanns varken mobiltelefoner eller kommersiella tv-kanaler, medborgarna klassröstade i stor utsträckning och solidaritet med Vietnams folk och de svartas kamp i Sydafrika var en självklarhet.

Berggrens Palmebiografi är i likhet med Östbergs omfångsrik, nästan 700 sidor. Det är en kronologisk berättelse som vänder sig till en bred intresserad allmänhet som inte nödvändigtvis är bekant med vare sig tiden eller svensk politisk kultur. Boken lämpar sig alltså väl också för en utländsk publik och kommer snart ut i norsk, dansk, finsk och tysk översättning. Den är populärvetenskapligt skriven, går över huvud taget inte i dialog med tidigare forskning och saknar noter och belägg. I slutet av boken finns en summarisk redogörelse för de källor och den litteratur som författaren har använt.

En ny Palmebild?

Vad tillför då Berggrens Palmebiografi som vi inte redan kände till? Det är framför allt i skildringen av Palmes bakgrund och släkthistoria som författaren kan luta sig emot tidigare okänt brevmaterial. Här framträder bilden av farfadern Sven Palme som i sin ungdom hyllade den franska revolutionens ideal och som förkroppsligade viljans kraft. Jämförelser med farfar går sedan som något av en röd tråd genom framställningen: ”Han är i hög grad sonson till Sven Palme” eller ”Palme hade samma moderiktiga radikala utstrålning i sextiotalets Stockholm som Sven Palme haft på artonhundraåttiotalet” för att bara ge ett par exempel. Här finns outtalade psykologiska teorier om barndomsmiljöns och de (manliga) föregångarnas betydelse för personlighetsutvecklingen.

Annars är det mesta i boken tidigare känt, här finns inga uppseendeväckande avslöjanden eller nya vinklar. I stort sett ger Berggren en sympatisk bild av Palme, en i många avseenden särskild person men därmed inte obegriplig. Sammanhanget, tiden och rummet, är också viktiga i framställningen. Detaljerade beskrivningar av våningen på Östermalm, collegemiljön i USA, radhuset i Vällingby, musiken och litteraturen ger tidsfärg.

Ett lyckat grepp som Henrik Berggren använder sig av för att både illustrera och förklara tiden är just återkommande referenser till samtida skönlitterära verk. Strindbergs Röda rummet får ger relief åt farfaderns affärer i försäkringsbranschen, farmor Hanna jämförs med en av Ibsens rollfigurer och ett citat av Lars Gyllensten får illustrera hur en hel generation under efterkrigstiden vänder sig från det tyska språket och kulturen mot det engelska: jazzen, Churchill, och Storbritannien.

Där Kjell Östberg i sin biografi vill problematisera relationen mellan aktör och struktur, mellan Palme och hans tid, är Henrik Berggrens syfte att berätta ett fascinerande liv som delvis sammanfaller med författarens egen historia. ”Det är politiken, inte personen som är viktig” förklarade Olof Palme gång på gång när journalisterna försökte komma honom in på livet. Men med detta lät sig dåtidens skribenter inte nöja och det gör inte heller nutidens biografer. Det går ingen tydlig gräns mellan politikern och personen, och Henrik Berggren har velat berätta en historia som omfattar hela människan Olof Palme.

Gunnela Björk är historiker vid Örebro universitet.

Share

1 Kommentar för “Biografi över Olof Palme”

  1. Jag blir personligen förbryllad av ett instucket ord när du nämner min lilla biografi i Bonniers statsministerlåda. Du skriver att det uppdraget ”märkligt nog” gick till mig, varefter du tillfogar att jag arbetade nära Palme men nu ”snarare tillhör högern”.

    1. Jag vet inte vad du menar med ”högern”. Däremot vet jag att jag själv varken ser mig som höger eller vänster. Jag är sedan 2003 partilös och trivs förträffligt med det.

    2. Varför vill du placera in mig som enda skribent i någon politisk fålla? Du anger inte Östbergs politiska ståndpunkt, ej heller Berggrens eller Elmbrants.

    3. Din formulering antyder att du inte gillar att biografen inte delar sitt objekts partifärg. Förutom att du har fel i din klassificering av mig förstår jag inte varför? Faktum är att just detta mönster är vanligt i lådan. Olle Svenning skriver om Fälldin, Per T Ohlsson skriver om Sandler, Annika Ström Mellin om Göran Persson etc etc. Själv är jag som sagt numera partilös men kände Palme och arbetade med honom på 80-talet och var då aktiv in (s).

    Alltså: varför är det så ”märkligt” att jag skrivit en biografi om Palme?

Lämna ett svar

© 2014 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree