Konst: Larissa Stenlander och Tommy TC Carlsson

Inlagd av Åsa Jonsén Recension, Utställningar söndag, oktober 24th, 2010

Galleri Nord

Larissa Stenlander

Tommy TC Carlsson

Pågår 23 oktober – 4 november

———

Tommy TC Carlsson avbildar olika föremål på det mest verklighetstrogna sätt man kan föreställa sig. Hans måleri är imponerande. Detta är dock inte ett helt okomplicerat konstaterande. Imponerande är det med 100 meter på 9,58. Imponerande är det med en miljon Scoville i chili. Det extrema framkallar känslor, det är inte det, men det är inte en känsla som håller sig kvar i hjärtat. Jag står och tänker, ”wow, vilken perfektion”. Det är en trädörr, det är ett plåtskåp med nyckelskrapmärken efter åratal av användande. Man vill peta, titta på baksidan, fråga tekniska frågor om hur han har gjort. Nörden vaknar.

Ett och ett känns verken levande. Men det blir en märklig effekt när Carlsson hänger sida vid sida med Larissa Stenlander. Carlssons superrealistiska verk framstår som överraskande stela och ickelevande när de hänger bredvid Stenlanders varma och nästan vibrerande akvareller. Hans föremål blir aldrig något annat än ting, objekt, saker. Vad är syftet med exakt avbildning, med dessa imponerande 3D-effekter? Vad tillförs i verket, som inte finns i verkligheten? Jag tittar på en fotboll mot en röd trävägg. Och blir oerhört imponerad.

Jag tittar på Larissa Stenlanders ”Kunskap är lätt att bära”. Och blir förälskad. Stenlanders människomotiv är inte tusen mil ifrån det realistiska. Det är inte fråga om något abstrakt eller överdrivna former, omöjliga vinklar eller perspektiv. Stenlander imponerar också med sitt hantverk. Men här adderas något till upplevelsen. Det där odefinierbara det som tar konsten från det avbildande till det skapande – skapandet av nya tankar och känslor, som inte bara knuffar lätt på sådant som redan finns där tryggt cementerat i huvudet.

Och Stenlander är alls ingen enkel feelgood-konstnär som målar söta hundar och frodiga fruntimmer. Jag förvånas över hur en samling besökare talar om verket ”Bästisar” utan att verka upptäcka att två av bästisarna är på väg att sticka små knivar i ryggen på den tredje. Nej, man får faktiskt anstränga sig och se bortom det uppenbara. Det är varmrött och guld och runda penseldrag, men missa inte att det är blodets egen nyans, och missa inte den tärande ensamheten i barbilderna. Missa inte denna kontrasternas utställning.

—

Åsa Jonsén är redaktör för Kulturdelen.