CD: Dvořáks opera Rusalka

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor torsdag, november 25th, 2010

Antonín Dvořák: Rusalka (Glyndebourne Festival Opera/Naxos)

Ana María Martínez (sopran), Brandon Jovanovich (tenor), Mischa Schelomianski (bas) m.fl. sångare, The Glyndebourne Chorus, London Philharmonic Orchestra, Jiří Bělohlávek (dirigent)

Få har skrivit så älsklig musik som Antonín Dvořák. Men han intresserade sig även för musikaliska skräck- och spökhistorier med folklig förankring. I sina tondikter utgår han gärna från ruggiga folksagor om övernaturliga väsen, och även hans populäraste opera, med text av symbolistpoeten Jaroslav Kvapil, hämtar sitt motiv från folktron – samt från H.C. Andersens saga ”Den lille Havfrue”. Rusalka heter verket efter det sjörå som drabbas av olycksalig kärlek till en människoprins. Det är också hon som levererar operans mest kända inslag, den ljuvliga arian ”Sången till månen”. Men här finns naturligtvis så mycket mer av vackra melodier och naturmystik.

Glyndebournefestivalen gjorde en prisad uppsättning av operan sommaren 2009 under ledning av den tjeckiske dirigenten Jiří Bělohlávek och med idel kompetenta sångare från diverse länder. Nu finns den på cd. Det är ingen dålig tolkning, och jag hade gärna varit på plats och sett föreställningen. Men på skiva är det tveklöst Václav Neumanns heltjeckiska inspelning (Supraphon/Euroton) från 1984 som fortfarande regerar. Vokalt och orkestralt håller den minst samma klass som den nya, ja högre. Ana María Martínez som Glyndebournes Rusalka har förvisso en mycket vacker sopran, men vad hjälper det när Gabriela Beňačková dessutom är djupt rörande i rollen. Och vilken klang, nattligt mörk men med en underbar lyster, lockar inte Neumann fram ur Tjeckiska filharmonin! Dessutom är Supraphonljudet bättre än liveupptagningen från Glyndebourne (som även besväras av diverse påträngande scenljud i form av tramp och klamp och gnissel). Men först och främst handlar det om känslan, ack känslan. Det handlar om dramatiken och innerligheten, om att göra operan gripande och fängslande. Neumann och hans solister väcker på ett helt annat sätt partiturets och sagans magi till liv och talar direkt till våra hjärtan.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion