CD: Jul med Mattei och Hendricks
Recension, Skivor måndag, november 29th, 2010
Peter Mattei: Jul med Peter Mattei (Ladybird/Naxos)
Peter Mattei (baryton), Stockholm Sinfonietta, Gustaf Sjökvist (dirigent)
Barbara Hendricks: Shout for Joy. Spiritual Christmas (Arte Verum/Naxos)
Barbara Hendricks (sopran), Mats Bergström (gitarr), Agneta Hellström (flöjter), Gerg Riedel (bas), Harald Pettersson (vevlira), Nils-Erik Sparf (violin), Drottningholms barockensemble
Ja, så är det dags igen. Julskivorna är över oss. Här har vi två. Peter Mattei är en av våra internationellt mest framgångsrika barytonsångare och Barbara Hendricks är sedan många år en välkänd sopran, född i USA men hemmahörig i Sverige.
Mattei bjuder på idel välkända nummer. Här finns psalmer som ”Bereden väg för Herran”, svenska julklassiker som ”Nu tändas tusen juleljus”, ”Gläns över sjö strand” och ”Jul, jul, strålande jul” samt, naturligtvis, ”O helga natt” och ”Stilla natt”. Det är en snygg produktion – som aldrig lyfter. Tempi är ofta långsamma, för att inte säga släpiga, och någon julstämning skapas aldrig. Inte ens ”O, helga natt” får vingar. Jag kan sympatisera med tanken att inte göra ännu en vräkig version, men det här är lite väl tamt. Helhetsintrycket är helt enkelt lite småtråkigt.
Hendricks avstår från svenska julsånger för att i stället satsa på negro spirituals, carols och klassiska stycken av Händel, Schubert och Gounod – samt, naturligtvis, ”O, helga natt” och ”Stilla natt”. Hendricks fylliga sopran får en tilltalande mörk kvalitet när hon sjunger spirituals, och här är hon också som bäst. Men rösten tenderar att bli dallrig på höjden och ibland, förlåt mig, låter det rätt illa. En enkel och innerlig melodi som ”Stilla att” mår definitivt inte bra av allt detta vibrato. Men det gör inte heller ”O helga natt” som annars framförs stilla och utan större åtbörder – frånsett en påträngande orgel. Ljudet är inte alltid det bästa; det händer faktiskt att det skär sig i mina öron.
Det är bara att konstatera att ingen av dessa skivor kommer ljuda i jul – i alla fall inte hemma hos mig.
När det gäller ”O, helga natt” är det ju också så att i stort sett varenda nyinspelning bara bekräftar det faktum att den definitiva versionen spelades in redan 1959. Av Jussi Björling.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
