Colosseum, Kolosseum

Inlagd av Erik Göthlin Lyrik onsdag, november 10th, 2010

Colosseum, Kolosseum

Anna Hallberg

Albert Bonniers Förlag. 161 sidor. Har utkommit.

Anna Hallberg är en svensk poet som debuterade med diktsamlingen Friktion 2001. Colosseum, Kolosseum är hennes fjärde diktsamling. Samlingen består av fyra delar som utgår från olika teman och där den tredje delens tema behandlar samlingens titel Kolosseum. Det måste direkt sägas att Hallbergs poesi är en väldigt utmanande sådan och framförallt formmässigt är den avancerad och mycket konsekvent. Men med ordet utmanande menar jag inte att avskräcka någon. Tvärtom är Hallbergs poesi sprudlande och levande och hennes ord känns ofta ända in i kroppen på mig.

Om man ska sammanfatta Hallbergs poesi, dess uttryck, i ett enda ord så blir det ordet rörelse. Detta märks direkt i den inledande delen där dikten delats upp i endast en strof per sida, ofta bara bestående av några få rader. Detta gör att man som läsare ständigt måste byta sida och formen skapar en accelererande effekt hos mig som läsare. Jag behöver ständigt mer av hennes ord. Denna uppbrytelse av dikten, och också uppbrytandet av syntaxen, där raderna bryts på både det ena och andra sättet gör läsandet oerhört associationsrikt. Man kan fastna vid en rad och läsa den för sig och där just den raden utgör en stark mening i sig. Det blir alltså inte det ”vanliga” eller konventionella diktläsandet där man läser en dikt som upptar en sida, funderar över den och sedan läser nästa. För Hallberg är allt annat än konventionell.

Den första delen börjar med en liknelse där diktjaget äter en biff. ”En död brun lem” som hon uttrycker det. Oxen försvinner in i människokroppen som för en stund tar hand om den och sedan blir avföring. Temat är kretsloppet, cirkeln, där allt går runt, kommer tillbaka igen. Detta blir tydligt när diktjaget går ut till sopstationen för att slänga de svarta soppåsarna, soppåsar som ska återvinnas och ombildas till ny materia. Diktjaget vill i delens sista strof försöka förhindra rörelsen, kretsloppet genom att ”trycka tillbaka fekalierna, stänga porten, och gå”.

Om man söker på Kolosseum på nätet så får man läsa att ”Kolosseum är en ellipsformad amfiteater i Rom, uppförd mellan 70 och 80 e.Kr.”. Cirkeln, eller rättare  sagt ellipsen är alltså den rörelse som finns i poesin. I den tredje delen så sammankopplar Hallberg Kolosseum med Säters hospital, ett gammalt mentalsjukhus som grundades i början av 1900-talet. Här påpekas hur mentalsjukhusets arkitektur ”utstrålade samhällets makt och styrka och statens ansvar.” Stilen blir mer narrativ då vi får följa slavarna och gladiatorerna som levde och dog i byggandet av och senare skådespelen som tog plats inuti Kolosseum, samtidigt som vi får följa patienterna på Säter. Kollektivet, antingen det består av patienterna på Säter som försöker uthärda tillvaron eller gladiatorerna som måste slåss för sitt liv blir hela tiden förtryckta av den omgivande arkitekturen, dess perfekta symmetri som helt omsluter dem. Arkitekturens form blir alltså förtryckande, är ämnad till att helt ha kontroll över sina inneboende patienter, gladiatorer, människor. Det finns alltså en kritik riktad mot hur samhället vill kontrollera sina medborgare, en kontroll som tar sig uttryck i arkitekturen och ser på människan som en del av ett kollektiv, inte som individ.

Anna Hallbergs diktsamling är mycket uppfriskande, experimentell och ibland ganska förvirrande om vart annat. Kretsloppet kan liknas vid livet, födelse och död, och diktsamlingen får en mycket existentiell prägel. Vissa delar är starkare än andra och ibland förloras intensiteten. Men överlag är samlingen mycket spännande. Anna Hallberg skapar med Colosseum, Kolosseum en alldeles egen rytm och hon gör det konsekvent. Att vara just konsekvent i sin stil är något jag uppskattar oerhört hos en författare då det förvaltar dennes egna röst. Hallberg har en alldeles egen röst.

__________

Erik Göthlin frilansskribent och filmvetare

Copyright/fotograf: Sara Mac Key