Serier: Stockholmsnatt
Recension, Serier lördag, december 4th, 2010Stockholmsnatt
Pelle Forshed och Stefan Thungren
Kartago Förlag 118 sidor.
Har utkommit.
Två goda skäl att läsa SVD är Jan Berglins och Pelle Forshed och Stefan Thungrens samtidsboostade serier. Om man inte vill prenumerera för att få rykande färska strips, kan man gotta sig i seriegiganternas magasin. Samtidigt som julklappspaniken slår till, släpper förlagen de önskansvärda teckningarna med sin snudd på geniala replik. Under ett par kvällar har jag haft förmånen att få läsa Stockholmsnatt.
Stefan Thungren är journalist och manusförfattare och Pelle Forshed, som förövrigt kommer från Örebro, är serietecknare och illustratör.
De tar i Stockholmsnatt än en gång tempen på Stockholmskidsen och framförallt de som trakterar klubbarna och gatorna på söder i Stockholm. Karaktärerna är minst lika indie som förut, möjligen än mer åldersnojiga och livrädda för att vara fel ute i antifashionistasvängen. Samtidsdebatt och senaste årets händelser, tar fäste i dialog och uttryck. Här finns den orolige fadern som våndas över sonens lust till en radiostyrd bil. Hans ”Men unge! Du kan väl försöka vara lite queer åtminstone!” blir i mina öron till ett eko av sjuttiotalet då man våndades på liknande sätt över barns lust till färg, flärd, det könstypiska och traditionella sagor. Då var det brun unisexplysch, ”Totte går till doktorn” och demonstrationspromenad med mamma och pappa på lördagarna. Åtminstone för de barn som hade så kallat radikala föräldrar som hängde i bokstavsvänstern.
Det är lätt att dra paralleller mellan dem och indiekidsen. Skillnaden är inte så stor och om man skrapar lite på ytan, finner man samma lätt förklädda förakt för konvention och populistisk kommers. Samma rädsla för att tycka och tänka fel. Samma ängsliga blickar över axeln. Har jag rätt skjorta? Ser jag tillräckligt antifjällräven ut när jag ska åka skidor? Och hur f-n tänker de som ger mitt barn en transformer? Förövrigt en av mina favoriter där gästen har med just en transformer och där föräldrarna till det transformerlängtande barnet, anser att en leksak med mumintrollet varit på sin plats. Det hela slutar med att barnet drömmer fasansfulla drömmar om mumintroll.
Forshed och Thungren har med Stockholmsnatt skapat ett alldeles unikt forum för samtidsreflektion. Med smarta kommentarer och repliker och med ett alldeles speciellt öga för gester och uttryck i en subkultur nära dig, indieland. Måtte de hålla ut ett bra tag till så vi får veta vad som händer kidsen då de 40- års krisar. Om det blir same, same för dem som för andra. Jag kan knappt bärga mig!
__________
Agneta Wistrand Rosendal är en del av Kulturdelens redaktion.
