CD: Stenhammars Serenad
Recension, Skivor måndag, januari 3rd, 2011
Wilhelm Stenhammar: Serenade, Florez and Blanzeflor, Ithaka, Sången: mellanspel, Prélude and Bourrée (Naxos) Speltid: 80’03.
Karl-Magnus Fredriksson (baryton), Gävle Symphony Orchestra, Hannu Koivula (dirigent)
–
Det här är en riktigt attraktiv och generös cd. Hannu Koivula dirigerar en rad av Wilhelm Stenhammars (1871–1927) mest kända verk och bjuder dessutom på det nyupptäckta och aldrig tidigare spelade Prélude och bourrée. Men huvudattraktionen är förstås Serenaden som inte bara hör till det absolut bästa som Stenhammar skrivit utan dessutom är ett av den svenska musikens mest tilltalande orkesterverk.
Kanske att Esa-Pekka Salonen (Musica Sveciae/Naxos) än mer lyfter fram det skira och luftiga i verket, men även Hannu Koivulas tolkning har en underbar lätthet och fräschör, och Gävlesymfonikerna bidrar inte minst med vackra blåsarinsatser.
Lika varsamt framförs mellanspelet ur kantaten Sången, och i balladerna gör Karl-Magnus Fredriksson en strålande insats även om jag möjligen sätter Håkan Hagegård något högre i Ithaka (Caprice/Naxos) och
Ingvar Wixell i Florez och Blanzeflor (Musica Sveciae/Naxos). Men det är sannerligen inget att bråka om. Med tanke på pris, speltid och musikalisk halt är den här cd:n hur lätt som helst att rekommendera och utgör en svårslagbar introduktion till Stenhammars orkestermusik.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.











