CD: Pianokonserter av Beethoven
Recension, Skivor onsdag, februari 2nd, 2011
Ludwig van Beethoven: Piano Concertos 4 & 5 (BIS/Naxos). Speltid: 70’27.
Yevgeny Sudbin (piano), Minnesota Orchestra, Osmo Vänskä (dirigent).
–
Beethovens pianokonserter formligen regnar över oss, och vi kan välja på allt från Murray Perahias traditionellt gedigna tolkningar (Sony) till Michail Pletnjovs excentriska versioner (DG). Nu är det ryskfödde Yevgeny Sudbin som satt sig vid klaviaturen för att tillsammans med Minnesota Orchestra under Osmo Vänskä förnöja oss med konserterna nummer 4 och 5. Om själva musiken räcker det att säga än att detta är två av de bästa pianokonserter som någonsin skrivits. Men hur spelas de? Inte illa, inte alls illa. Det var väl inte heller att vänta. Sudbin är en välkänd pianist och Vänskä och hans Minnesotaorkester har ju nyligen haft stor och välförtjänt framgång med Beethovens samtliga symfonier (också på BIS).
Närmaste konkurrent i just denna konsertkonstellation är 
Till Fellner med Montreals symfoniorkester ledd av Kent Nagano (ECM/Naxos). Den skivan kom förra året, och den är minsann inte heller dålig. I 4:an är Fellner elegant och sofistikerad men kanske lite livlös i längden. Även hos Sudbin och Vänskä finns elegansen, men de är rytmiskt spänstigare och utvinner mer energi ur musiken. I 5:an är emellertid rollerna närmast de ombytta. Nu är det snarare Fellner/Nagano som får det att glöda, och i finalen kan Subdin rent av kännas lite avslagen . Det gör det svårt att utse en entydig segrare i denna tvekamp.
Är man beredd att direkt satsa på Beethovens alla fem konserter öppnas fler möjligheter, inte minst i form av Paul Lewis, BBC Symphony Orchestra och Jiří Bĕlohlávek (3 cd på Harmonia mundi/Naxos). Tolkningarna är strålande vackra och fulla av liv och kraft med såväl solist som orkester i högform. Inspelningens oerhört fina ljud låter dessutom Lewis glasklara pianoton komma till sin rätt. Det här är mitt förstaval. Ett intressant alternativ erbjuder annars 
Kristian Zimerman och Wiener Philharmoniker under Leonard Bernstein (3 cd på DG/Universal) som firar triumfer inte minst i 5:an. Aldrig har väl dess adagio klingat lika underskönt som här, och få kan mäta sig med Zimermans kraftfulla klarhet och exakta accenter i finalen. Slutligen bör också nämnas Yefim Bronfmans spännande, lite rakare och tuffare, tolkningar tillsammans med Tonhalle Orchester Zürich och David Zinman (3 separata cd till budgetpris på Arte Nova).
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
