Hem » Film, Recension » På bio: The Fighter

På bio: The Fighter

The Fighter

Drama, Usa, 2010

Regi:  David O. Russel

I rollerna: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams, Melissa Leo m.fl.

Längd: 115 minuter

Biopremiär: 11/3 2011 på Filmstaden

———

I The Fighter (2010) av David O. Russels får vi möta boxaren ”Irish” Micky Ward (Mark Wahlberg) och följa hans något osannolika väg till framgång. Filmen är verklighetsbaserad och förutom att vara en ”Rockylik” boxningsfilm så handlar det om familjeband och kanske allra helst brödraskap. Mickys största idol är nämligen storebror Dicky Eklund (Christian Bale) som en gång var en talangfull boxare samt hemstaden Lowells stolthet. Det var dock ett bra tag sedan och Dicky har nu fallit in i ett liv av missbruk och småbrottslighet. Drömmen om en världsmästartitel finns dock kvar hos honom även om det nu är lillebror Micky som förväntas uträtta storverk. Det är bara att problem, Micky verkar ha förlorat förmågan att vinna i ringen.

The Fighter inleds med att ett filmteam från HBO följer med Dicky Eklund genom Lowells slitna kvarter. Dicky är noga med att intala intresserade åskådare att filmteamet är där för att dokumentera hans comeback som boxare, vilket är en ren lögn. Egentligen är de där för att göra en dokumentär om det crack-missbruk som Dicky är djupt nere i. Denna dokumentär finns på riktigt och fick namnet High On Crack när den visades på tv 1995. Den är som ni förstår inte direkt någon trevlig historia och på många sätt kom nog Dickys Eklunds livslögn ifatt honom när den visades. I The Fighter får vi följa tiden fram tills High On Crack visades, men även tiden efter. Dicky har nämligen länge tränat lillebror Micky men hans missbruk har påverkat både träning samt hans omdöme när de valt matcher. När Micky träffar servitrisen Charlene (Amy Adams) hjälper hon honom inse att både Dicky och deras mor (tillika manager) Alice (Melissa Leo) driver boxningskarriären i botten. Micky förstår att han behöver bryta med sin familj för att få ordning på sin framtid, ett beslut som naturligtvis inte mottas med speciellt mycket entusiasm. Med nya tränare hittar Micky tillbaka till sin forna form men han förstår också att om han ska lyckas fult ut behöver han åter storbror Dicky vid sin sida. Frågan är om allt kommer att gå att kombinera.

Det är inte helt enkelt att kategorisera The Fighter. Trots att det är en film i boxningsmiljö så handlar den först och främst om släktband och lojalitet. Man skulle kunna säga att det är en historia om att bryta sig fri från sina sociala bojor men även om att få och ge nya chanser. Den påminner också, både i sin realistiska ton och i sitt grova utseende, om Darren Aronofskys The Wrestler (2008). I rollen som härjad fribrottare blev då den gamle slitvargen Mickey Rourke vida hyllad och erkänd som toppskådespelare. Förutom att vara minst lika välregisserad och trovärdig som The Wrestler så är The Fighter också en ”skådespelarnas film”, och det med råge.

Att Melissa Leo är en utmärkt skådespelerska vet redan, inte minst sedan Frozen River (2008) Som boxarbrödernas hårdhudade mor Alice gör hon faktiskt också ett nästan lika starkt porträtt denna gång. Mark Wahlberg klarar sig utmärkt och har nog aldrig varit bättre än i sin roll som mjukishårdingen Micky, men även ”The Office”- kända Amy Adams är mycket trovärdig som flickvännen Charlene. Att The Fighter förväntas göra bra ifrån sig på 2010-års Oscarsgala beror dock inte på dem utan på Christian Bale. Han har nämligen lyckats förändra hela sin personlighet och anatomi för att passa in i rollen som nerknarkad ex-boxare. Att det här är samma skådespelare som för två år sedan var muskulös superhjälte i Christopher Nolans The Dark Night (2008) är nära på ofattbart. Bale är här istället påtagligt utmärglad med insjunkna ögon och ett ryckigt kroppsspråk. Faktum är att han gör rollen som narkoman så övertygande att det är svårt att tro att han någonsin varit något annat. Oavsett om Christian Bale kommer att Oscarbelönas för sin roll som Dicky Eklund så visar Bale att han är en helt fantastisk skådespelare när han väl får något att bita i. Jag skulle till och med kunna gå så långt att jag förlåter honom för hans högst mediokra insats i högbudgetkalkonen Terminator Salvation (2009). Hur som helst så är The Fighter en uppfriskande ärlig film och en välgjord Rocky-berättelse för 2010-talet.

Kristoffer Pettersson – filmvetare, filmbloggare och frilansande skribent

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree