DVD: Lemmy (Motörhead)

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan tisdag, februari 22nd, 2011

Lemmy

Dokumentär, England, 2010

Regi: Greg Olliver, Wes Orshoski

Distributör: SF

Med: Lemmy Kilmister, Alice Cooper, Billy Bob Thornton, David Grohl, James Hetfield, Slash

Längd: 1.51

Släpps den 2011-02-23

———

Lemmy Kilmister – den ökände sångaren/basisten samt grundare av det lika ökända bandet Motörhead, med cowboy-boots, tatueringar och ett järnkors kring halsen är han själva urtypen av en sann hårdrockare. ”49{f1512827c5a1967448c176d02772e8739d01bbcc6ac8af82c365c0f334c04290} Motherfucker, 51{f1512827c5a1967448c176d02772e8739d01bbcc6ac8af82c365c0f334c04290}  Son of a Bastard” – Lemmy är 100{f1512827c5a1967448c176d02772e8739d01bbcc6ac8af82c365c0f334c04290} Rock ’n’ roll!

I denna nyproducerade rockumentary om hårdrockslegenden får vi följa honom i och kring hans hem i Los Angeles. Uppvuxen i England, lirade han med det psykedeliska rockbandet Hawkwind men efter att fått sparken startade han Motörhead 1975 som på ett revolutionerande sätt kombinerade aggressiviteten hos punken med hårdheten och svänget i heavy metal. 35 år senare och med 20 album i ryggen är bandet vitalare än någonsin.

Lemmy framställs som en mytisk person, ja nästan som en gudomlighet och alla som bor i LA verkar har något slags relation till personen och musikern Lemmy. Han är så respektingivande att ingen skulle våga snacka skit om honom, och om någon korkad person ändå gör det, får han träffa Lemmy i egen hög person och är plötsligt inte längre så mallig.

Dokumentären är konventionellt berättad, det är aldrig fråga om några särskilda stilistiska kvalitéer utan historien om guden berättas rakt upp och ner. Den påminner till stilen om en ganska typisk tv-dokumentär men därmed inte sagt att den skulle vara billig. Mycket resurser har lagts ned på att söka upp olika personer och dokumentären spänner över hela tre år. Som många andra rockumentarys så är det en blandning av intervjuer och konsertklipp och en hög dos av helt vansinniga anekdoter ur en rockstjärnas ofta galna liv med koncentration på dåliga drogminnen och sexuella eskapader. Vi får höra hur Lemmy blev lämnad i ödemarken av sitt gamla band Hawkwind då de tröttnat på att han alltid var försenad på grund av sitt speed-missbruk. Han liftar då hela vägen till nästa spelning, genomför spelningen för att direkt efter få kicken. Vi får också höra hur han och sonen efter blöta krogkvällar byter partners för en natt. Om det inte är bisarrt så säg!

Han har också en galet imponerande samling av militärmemorabilia i lägenheten och särskilt tyska saker från andra världskriget. Bland annat har han en vägg som är helt täckt av olika dolkar och knivar. Denna fetischistiska dragning till krig är ju också en viktig del av Motörheads estetik som såväl titlar, skivomslag och lyrik ofta kretsar kring.

Kanske lider dokumentären av att den är gjord med alldeles för mycket respekt. Inget fel i det egentligen, men det gör att Lemmy endast blir den Rock ’n’ roll-Gud vi redan vet att han är, utan några som helst nyanser. Intervjuerna tenderar att bli kavalkader av smicker och och klappar på ryggen och filmen blir ett långt tåg av beröm. Det verkligt intressanta, Lemmys historia: vem han var som ung, hans förhållanden och långa liv berörs bara på ytan. Den mest matnyttiga informationen får vi från sonen som menar att fadern är emotionell introvert på grund av att en av hans första flickvänner dog i en heroinöverdos som ung. Lemmy har aldrig riktigt kunnat repa sig från den händelsen och ger därför ut väldigt lite av sig själv, mer än knasiga historier. Jag begär inte att dokumentären ska kunna ge oss en fullständig bild av mannen med järnkorset, men med mindre skönmålning hade resultatet blivit mer autentiskt. Sedan är jag lite tveksam till uppbyggnaden där den första timmen i stort sett bara består av intervjuer och material med Lemmy (den bästa delen) till att de sista 45 minuterna i stort sett bli en konsertfilm från en Motörhead-turné där de dokumentära intentionerna försvinner, kvar blir bara en lång show.

Trots mina invändningar så är Lemmy en högst underhållande rockumentary om kanske den coolaste rockgestalten av dem alla.  Och oavsett vad jag säger, vet jag att fansen kommer älska den här filmen förbehållslöst. Till sist är det enda rätta att göra att lyfta på hatten och buga för kungen av Rock ’n’ roll!

—

Erik Göthlin är filmvetare och frilansskribent