Utställning: Oljemålningar
Recension, Utställningar söndag, mars 6th, 2011Christer Lidhäll
Galleri Nord, Örebro, 26/2 – 10/3 2011
_______
”Jag testade att hålla för störande delar av målningen, bara för att upptäcka att jag faktiskt saknade dem – att de behövdes.” Så känner jag inför Christer Lidhälls verk, som just nu ställs ut på Galleri Nord i Örebro. Tavlorna han visar upp är vid första anblicken aningen besvärliga att ta in: bredvid ett enfärgat porträtt eller ett landskap sitter symmetriska, mångfärgade former på en identisk duk. De här ”paren” återkommer genom nästan hela utställningen och jag kan inte gärna ljuga och hävda att det är kärlek vid första ögonkastet! De avmålade, enfärgade fotografierna når mig som känsloladdade verk, förstärkta av färgvalet och tekniken som använts, medan de intilliggande minimalistiska formerna går tvärt emot i sin avskalade matematiska estetik. Men när jag delvis skymmer min sikt med handen, för att slippa se fyrkanterna och trekanterna, så upptäcker jag ändå att de saknas. ”Man märker vad man har först när det går förlorat” brukar det väl heta, och den insikten tydliggjordes verkligen här. Genast kändes alla dessa former och färger lite intressantare och betydligt mer välkomna!
Å andra sidan tycker jag att vissa av dem är skeva eller täcker underlagsytan dåligt. Jag hade nog blivit vän med dem tidigare om de fått lite mer tid investerade i sitt utförande. Jag blir även smått häpen över att hitta de intressantaste konstverken en bit in i galleriet, och då inte med på verkförteckningen! En knappt synlig text bakom en nästan organisk, diffus ridå av rött monterad tillsammans med en kvinna i samma röda färg. Texten och det organiska utförandet som substitut för mångfärgade fyrkanter fungerade mycket bättre för mig och hade ändå den berikande effekt på porträttet som formerna i övriga verk.
Efter att ha läst en kort beskrivande text om verken och Christer Lidhälls tankar bakom dem så höjs min aktning för tavlorna ytterligare, då det framkom att porträttmålningarna var tolkningar av Bill Brandts fotografier. Färgvalen var väl medvetna, med avsikt att förstärka sinnesstämningen som Lidhäll uppfattat i fotografierna. Det tyckte jag att han lyckats bra med och hela hans koncept bakom tavlornas känslor – och den intilliggande avsaknaden av dessa – förstärker så väl på ett emotionellt som ett visuellt plan.
————
Felix Meijer är konstnär











