Roman: Mot ljuset
Recension, Skönlitteratur tisdag, mars 22nd, 2011Mot ljuset
Elin Boardy
Wahlström & Widstrand 332 sidor.
Utgivning 2011
Sidor: 332
Elin Boardy har tidigare gett ut romanen Allt som återstår. För den blev hon uppmärksammad och nominerad till Borås Tidnings debutantpris 2008. Nu ger hon ut sin andra roman, Mot ljuset. Den påminner mig om Madeleine Hessérus roman Till Isola. Inte alls till handlingen, men i beskrivningen av en kvinnas yttre resa – i naturen, i det främmande – som samtidigt speglar en inre resa mot förändring.
När andra världskriget är över följer Elly sin lillasyster Annie på hennes bröllopsresa till Malaya i Sydostasien. Den nyblivne maken ska praktisera som läkare på plantagerna under vistelsen. Med på resan är Niels, som varit motståndsman i Köpenhamn under kriget. De möts av Thomsen, en av plantageägarna, som har stora intressen i landet.
Medan dagarna går fylls Elly av en spirande irritation mot sin syster som helt och fullt går upp i hustrurollen. Elly själv, som iakttar sin omgivning genom sitt tecknande, känner en tilltagande frustration med sin egen roll. I takt med att ett uppror på plantagerna stegras förändras också Elly; genom sitt klädval, sina ställningstagande och sina närmanden till Niels. Hon söker sig ut ur den passiva kvinnorollen, som alltför länge kvävt henne, för att bli delaktig.
Särskilt en händelse är värd att nämnas; en utflykt för att se vilda elefanter. Den blir en vattendelare vad gäller sättet att möta det främmande, det pulserande livet på. Vänskapen i gruppen ställs på prov när sprickorna mellan dem uppenbaras. Det sjuder både ute på plantagerna och mellan vännerna på hotellet, och snart hamnar de i ett mycket farligt läge.
Djungeln, den tunga grönskan, blir en metafor för livet som banar sig fram, som rör sig av sin egen inneboende styrka: ”…en aldrig vilande rörelse av att växa, slingra, leva.” I närheten av den hämtar Elly kraft. Språket är sinnligt, med dofter, ljud och smaker, och berättarstilen är intensiv och nära. Samtidigt håller den en viss distans, vilket lämnar spelrum för läsarens egna tankar.
Mot ljuset är en skimrande bok om att utvecklas som människa. Den sprakar av återhållen vilja och rymmer både skönhet och ondska, vilket Elly möter i sin färd mot att bli sann mot sig själv. När hon närmar sig sitt eget innersta vågar hon också närma sig andras. Det är ingen lätt resa och hon frågar sig: ”…hur vet man när man är framme?”
__________
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
[…] tankar om boken finns hos Fiktiviteter och Kulturdelen. TweetLäs också:En helt vanlig ovanligt bra bokEn orgie i superlativVar det verkligen bättre […]
[…] boksida, Enligt O, Kulturdelen och Helsingborgs dagblad har också skrivit om Mot ljuset. Tags: Bokrecension, Elin […]