CD: Tarkovsky Quartet
Recension, Skivor söndag, april 10th, 2011
François Couturier: Tarkovsky Quartet (ECM/Naxos). Speltid: 62’29.
François Couturier (piano), Anja Lechner (cello), Jean-Louis Matinier (ackordion) och Jean-Marc Larché (sopransaxofon)
–
Hos den franske pianisten François Couturier har Andrej Tarkovskij satt djupa spår. Detta är den tredje cd:n inspirerad av hans filmer. Tillsammans med Anja Lechner (cello), Jean-Louis Matinier (ackordion) och Jean-Marc Larché (sopransaxofon) gav han oss för ett antal år sedan Nostalghia – Song for Tarkovsky . Sedan kom soloskivan Un jour si blanc. Nu är han tillbaka med sin kvartett som denna gång, föga förvånande, fått namnet Tarkovsky Quartet. Och den som hört de tidigare skivorna och blivit betagen blir inte besviken. Den här är minst lika bra.
Musiken rör sig i en egen zon, ett gränsland mellan jazz och klassiskt, och det händer att Couturier låter sig inspireras av Bach, Pergolesi och Sjostakovitj. Och är det en slump att just spåret ”L’Apocalypse” kan föra tankarna till Olivier Messiaens ”Kvartett för tidens ände”?
Det är ofta drömskt och eftertänksamt, sällsamt vackert utan att på minsta sätt vara slätstruket. Det är melodiöst men också med kärvare modernistiska inslag och lite udda rytmer. Här finns drag av melankoli och nostalgi, av oro och sorg och övergivenhet men också av förtröstan. Har man sett Tarkovskijs filmer är det lätt att återkalla deras stämningar. Det är som att lyssna sig in i mörkret med alla sinnen på spänn – och ändå erfara en stilla ro. En dikt av Gunnar Ekelöf gör sig påmind, ”Eufori”, den som slutar:
Och lågan stiger . . . Det är som om blommorna trängde sig närmre,
närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
