Bio: Julias ögon
Film, Recension lördag, juli 23rd, 2011Skräck, Spanien, 2010
Regi: Guillem Morales
Medverkande: Belèn Rueda, Lluís Homar, Pablo Derqui m.fl.
Längd: 112 minuter
Biopremiär 2011-07-22
— — —
Julia (Belén Rueda) och hennes tvillingsyster Sara lider båda av en degenerativ sjukdom som angriper synen, sakta men säkert håller de båda på att bli helt blinda. När Sara plötsligt tar livet av sig utan förklaring dras Julia ofrivilligt in i systerns hemliga liv. Hon börjar nysta i sin systers död och finner sig jagad av en någon som vill henne illa, samtidigt som hennes tillstånd försämras allt mer.
Spanien har sedan slutet på nittiotalet levererat en stadig ström av välgjord skräck och därmed positionerat vissa regissörer som starkt lysande stjärnor på den stora filmhimlen. Bland de mer lyckade exemplaren finner vi bland andra parhästarna Jaume Balagureó/ Paco Plaza och begåvade Alejandro Amenábar. På senare år tycks dock skapandet ha gått in i en torrperiod och de skräckfilmer som nått internationella farvatten har känts sällsynt bleka. Jag hade hoppats på att Julias ögon skulle komma att bli ett undantag men kan krasst konstatera att så är icke fallet.
Julias ögon är en sådan film där spänningen borde vara given: Det inledande mystiska dödsfallet av systern. Huvudpersonens svåra handikapp. En ständigt närvarande fara. Alla är de vassa komponenter som tillsammans är som gjorda för blixtrande filmmagi. Här blir det dock inte mer än några flämtande gnistor.
Belén Rueda, som spelade huvudrollen i förträffliga The Orphanage (2007), är en duktig skådespelerska men tampas här med en irrationell och stundtals ointressant karaktär. Bristerna går att härleda i manuset snarare än Ruedas rollprestation. Tvekande ställer jag mig också till det grådaskiga och blåtonade foto som vi sett alltför ofta i filmer av denna typ och som här bidrar till att både karaktärer och miljöer liksom försvinner i periferin. Med i historien finns även en missanpassad kärleksaffär vilken ovälkommet kastar ett schizofrent och förvirrande skimmer över denna krystade mordgåta.
Regissören Guillem Morales går ut hårt men trasslar nästan genast in sig i ett sövande långsamt tempo som tar udden av all dramatik. När han så slutligen börjar få upp ångan igen, lagom till sista akten, blir filmens avslutande 30 minuter en åktur i den skrangligaste av berg-och-dalbanor. Det är vare sig en särskilt angenäm eller tillfredsställande upplevelse.
— — —
Sandra Wallin är manusförfattare och frilansskribent
