Hem » Film, Recension » Bio Roxy: Nawals hemlighet

Bio Roxy: Nawals hemlighet

Nawals hemlighet

Regi: Denis Villeneuve

Kanada

I rollerna: Lubna Azabal, Mélissa Désormeaux-Poulin, Maxim Gaudette, Rémy Girard m.fl.

2 tim 10 min, från 15 år

Visas på Bio Roxy

— — —

Ett av kriterierna för en bra film kan vara att man sitter blixtstilla i över två timmar utan att röra en fena. Det kan också vara att man efter filmen befinner sig i en känslomässig berg- och dalbana där frågor och funderingar löper amok i ens hjärna. Så är fallet med filmen Nawals hemlighet, en film om barndomens betydelse och vad som följer i det oförsonliga våldets spår. Den är byggd på en pjäs skriven av dramatikern Wajdi Mouawad, som är född i Libanon.

Handlingen skulle kunna utspelas var som helst där våldet härskar. Filmen tar inte ställning för någon sida, utan fokuserar på barnet och dess upplevelser. Scenerna växlar mellan dåtid i ett fiktivt land i inbördeskrig – som påminner om Libanon –  och nutidens Kanada. I centrum står tvillingarna Jeanne och Simon. Deras mor, Nawal, försvinner oväntat in i någon slags chock, hon blir stum och dör utan att de når henne. När de får ta del av testamentet, som handhas av den välvillige notarien som varit mammans arbetsgivare i många år och något av en beskyddare för familjen, visar det sig att mamman förberett ett uppdrag för dem innan hon kan begravas på sedvanligt sätt. Uppdraget består i att syskonen ska leta reda på sin far och sin bror, som varit okända för dem. Simon, som tycker att mamman mest varit besvärlig, väljer att återgå till sin vardagliga tillvaro i förortslägenheten. Jeanne däremot, som är van att lösa problem genom sina matematikstudier, kan inte släppa tanken och ger sig ut på en resa till det förflutna.

När notarien förklarar testamentet för syskonen säger han att döden inte är slutet, det finns alltid spår att följa. I Nawals fall består de spåren av en kedja av hämnd och våld som format hennes liv ända sedan barndomen i bergsbyn, genom inbördeskriget med dess fasor och hennes egna ställningstaganden. Det är den kedjan, en kedja av vrede, som hon vill att tvillingarna ska bryta genom att fullfölja uppdraget.

Känslomässigt är Nawals hemlighet en film som fullständigt naglar fast åskådarna i stolarna. I ett ganska långsamt tempo läggs de olika delarna som ett pussel intill varandra och skapar en krypande rädsla och spänning för vad som komma skall. Realism och symbolism blandas, och genomgående översätts inte alla språk, vilket jag uppfattar som medvetet för att utsätta åskådarna för samma gungfly som personerna i filmen blir utsatta för.

Trots det totala känslomässiga uppgåendet i filmen finns det vissa tveksamheter. Det gäller främst slutet, där upplösningen nästan blir för mycket. Kanske hade det räckt om vi fått en föraning om hur allt låg till. Det hade blivit lättare att ta till sig då. Jag har också en invändning mot Nawals syfte; att skicka ut sina barn att hitta en sanning som nog ingen människa skulle orka bära. Skulle det verkligen få dem att bryta vredens kedja, eller är risken stor att det blev tvärtom?

— — —

 

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.

Share

Lämna ett svar

© 2014 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree