Hem » Facklitteratur, Recension, Skönlitteratur » Bok: Ernst och Friedrich Georg Jünger

Bok: Ernst och Friedrich Georg Jünger

Ernst och Friedrich Georg Jünger – Två bröder, ett århundrade

Carl-Göran Heidegren

Atlantis bokförlag

228 sidor

Ute nu

– – –

Carl-Göran Heidegren är professor i sociologi vid Lunds universitet. Han är en av Sveriges stora Ernst Jünger (1895-1998)-kännare och har tidigare gett ut böckerna Preussiska anarkister. Ernst Jünger och hans krets under Weimar-republikens krisår (1999) samt Antropologi, samhällsteori och politik. Radikalkonservatism och kritisk teori (2002). Nu kommer hans nya Jünger-verk Ernst och Friedrich Georg Jünger – Två bröder, ett århundrade som på riktigt introducerar den betydligt mindre kände brodern Friedrich Georg Jünger (1898-1977). Ernst Jüngers författarskap har fått något av ett uppsving på senare år med utgivningar som I stålstormen (Atlantis), Psykonauterna (H:Ström) och På marmorklipporna (Bakhåll). Brodern är däremot nästan helt okänd här, och har aldrig givits ut på svenska. Heidegrens bok slår därmed ett slag för bägge bröderna och kanske kommer intresset att öka även för Friedrich Georg Jünger med denna bok.

Titeln skvallrar om en biografi över bröderna men det skulle vara fel att kalla boken för en strikt biografi. Snarare har Heidegren skapat ett verk som utifrån ett antal idéer/teman försöker sammanfatta de viktigaste tankarna hos Jünger. Bokens förstakapitel är en kortare redogörelse för brödernas uppväxt och liv, samt författarskap. Efterföljande kapitel kretsar kring idéerna som är grundläggande för författarna, och försöker att fånga essensen av livshållningen hos de båda. Heidegren utgår från de centrala verken hos respektive författare och placerar de ideologiska och konstnärliga hållningarna i en historisk kontext, rättare sagt i 1900-talet. Boken blir ett försök till att förklara hur Jünger förhöll sig till samtiden, och påvisa hur deras tankar och verk starkt är beroende av 1900-talets utveckling. Något som är högst tydligt i brödernas hållning som kommer att förändras åtskilligt.

Man kan dela upp brödernas författarskap i två delar. Författandet innan andra världskriget, och författandet efter kriget. De var båda, före kriget, delaktiga i vad som kan kallas nationalrevolutionära kretsar. De var kritiska till Weimar-republikens demokrati, ja förkastade den. Borgerskapet var den stora fienden. Båda verkade i olika nationella tidsskrifter under 30-talet och hade en mycket militaristisk hållning. Man skulle kunna säga att bröderna verkade i det klimat som utmynnade till Nationalsocialismen, men de tog snart avstånd från denna. Den definitiva vändpunkten för Ernst Jünger var romanen På marmorklipporna (1939) som var en förtäckt kritik riktad mot den nationalsocialistiska regimen. När kännarna pratar om Ernst Jüngers författarskap brukar de prata om just ett före, och ett efter På marmorklipporna. Friedrich Georg Jünger var den mest aggressiva av de två, där hans tidiga texter var stridsskrifter riktade mot det moderna demokratiska samhället. Heidegren förklarar den nästan barnsliga aggressiviteten med att Friedrich Georgs insats i första världskriget var ett fiasko då han nästan direkt skadades utan att ha upplevt någon riktigt strid, till skillnad från Ernst Jünger som blev en stor krigshjälte. Detta gjorde att Friedrich Georg kände sig tvungen att göra sig ännu mer radikal i sina tankar än brodern, som ett slags kompensation. Efter kriget rannsakade han sig själv och skrev betydligt fredligare och återhållsamma texter.

Människotypen som rörde sig i de nationalrevolutionära och nationalsocialistiska kretsarna under 30-talet kallar Ernst Jünger i en av sina skrifter för ”Mauretian”. Denne kännetecknas av en nykterhet och en viss kyla. De är intelligenta, men också drömmare, och därmed väldigt farliga. På marmorklipporna kretsar kring två bröder som lämnat sitt gamla liv som Mauretianer bakom sig för att leva som eremiter. Mauretianen är en ny männikotyp som nyttjar den moderna tekniken utan några moraliska betänkligheter. Jünger menade att Mauretianen har ett amoraliskt förhållande till makten. Han nyttjar tekniken, och gör människan till dennes slav. Mauretian går med andra ord att översätta till den sortens människor som blev nationalsocialister.

Teknikkritiken är något som är genomgående hos Ernst Jünger, men också hos brodern. I Ernst Jüngers Der arbeiter talar han om arbetargestalten. En ny världsmedborgare som nyttjar den automatiserade tekniken. Han är en arbetare och soldat i ett. En slags arkaisk gestalt,. Inte att förväxla med proletären. Friedrich Georg Jünger menar i sin skrift Teknikens perfektion att den moderna tekniken skulle komma att utvecklas och nyttjas av ett tekniskt kollektiv. Kollektivet producerar och konsumerar utan någon hänsyn till jordens hälsa. Motsatsen är istället egendomen. Den som har en egendom vårdar denna, till skillnad från kollektivet som endast nyttjar, det vill säga utnyttjar. Producera och konsumera, är det inte det allt handlar om idag?

Då bröderna Jünger båda var Nietzsche-lärjungar förhöll de sig positiva till Nietzsches tanke om viljan till makt. Men Ernst Jünger insåg sedan att man inte får övervärdera den tanken. Viljan till makt blir destruktiv eftersom allt annat är underordnat viljan. Nationalsocialisterna eftersträvade makten, till vilket pris som helst. Bröderna fortsatte dock att att vara kritiska till det moderna demokratiska samhället. Det kan förklaras med Helmut Scheslys tankar om den moderna teknokratiska staten som bibehåller demokratins former samtidigt den urholkar den. Det demokratiska tekniksamhället är en paradox eftersom de politiska besluten underordnas tekniken som lever av sig själv. Desto effektivare tekniksamhälle, desto mindre makt får politiken. Med andra ord en skendemokrati.

Hur ska man då förhålla sig till världen och det moderna samhället? Ernst Jünger skapade gestalten Skogsvandraren i sitt verk Der Waldgang. Skogsvandraren är en opolitisk gestalt som ställer sig utanför samhället. Han deltar inte utan betraktar. Han är den icke-konforma människan som vägrar sig underordnas av samhälleliga normer. En besläktad gestalt är Anarken. Skillnaden mellan de båda kan förklaras med att ”skogsvandraren har trängts ut ur samhället; anarken har däremot trängt ut samhället ur sig själv” som Heidegren uttrycker det.

Heidegren har gjort ett storartat jobb. Det här är en fantastisk bok för läsare av Ernst Jünger och jag är övertygad om att jag nu kan läsa hans romaner med nya ögon. Positivt är också att brodern Friedrich Georg ägnas lika mycket utrymme, om inte mer, som Ernst. Vågar man hoppas på svenska översättningar även av Friedrich Georg Jünger i framtiden?

– – –

Erik Göthlin – filmvetare och frilansskribent

Share

3 Kommentarer för “Bok: Ernst och Friedrich Georg Jünger”

  1. Erik Göthlin

    Mina recensioner av Jüngers ”I stålstormen” och ”På marmorklipporna” finner ni också här på Kulturdelen.

    Sen vill jag tipsa om den svenska dokumentären ”102 år i hjärtat av Europa” (1998) om Jünger, regisserad av Jesper Wachtmeister.

  2. Tack för en fin recension, jag kan bara instämma och hoppas på att något förlag antar utmaningen att klä Friedrich Georg Jünger i svensk språkdräkt.

  3. […] Georg Jünger – Två bröder, ett århundrade av Carl-Göran Heidegren. Recenserad bland annat i Kulturdelen. När jag kom tillbaka och hamnade i mina gamla arbetsgemenskap kunde jag inte undgå att känna […]

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree