Bio: Tintins äventyr, Enhörningens hemlighet

Inlagd av Johan Axell Film, Recension lördag, oktober 29th, 2011

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
Äventyr, USA/Nya Zeeland/2011
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Andy Serkis, Jamie Bell, Daniel Craig m.fl.
Längd: 107 minuter
Svensk biopremiär 2011-10-28

— — —

Tintin, den unge belgiske journalisten som ständigt snubblar över nya mysterier, är nog en seriefigur de flesta är bekanta med. Vare sig man har växt upp med karaktären eller ej, så går det inte att förneka att Tintin är något av en ikon inom serievärlden. Därför var det nog många som rynkade ogillandes på näsan när de fick höra att Steven Spielberg bestämt sig för att regissera en storfilm baserad på serien. Där många andra regissörer kanske skulle ha misslyckats, så levererar Spielberg dock en av årets biohöjdpunkter, som nog kommer att tillfredställa även de mest inbitna Tintinälskarna.

När journalisten Tintin en dag besöker en loppmarknad gör han ett riktigt fynd i form av en modell föreställandes ett gammalt skepp. Det visar sig snart att det är fler som fått upp ögonen för modellen och är villiga att göra allt som krävs för att komma över den. Efter att någon brutit sig in i hans hem börjar Tintin inse att han snubblat över ett riktigt mysterium, och detta blir upptakten till ett äventyr som kommer att ta honom tvärs över jordklotet. Tillsammans med den alkoholiserade kapten Haddock försöker han hinna före den ondskefulle Ivan Sackarin med att lösa Enhörningens hemlighet. I potten ligger en förmögenhet i guld, och varken Tintin, Haddock eller Sackarin tänker ge upp i första taget!

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet står ut som en av de vackraste animerade filmerna på väldigt länge. Med hjälp av samma teknik man använde när man skapade Polar Express har man lyckats bringa liv i Hergés ikoniska karaktärer. Detta kanske inte låter allt för imponerande då Polar Express trots allt har några år på nacken. Man har dock förbättrat tekniken och tagit den till en helt ny nivå, vilket resulterar i att karaktärerna oftast ser otroligt levande ut, samtidigt som de behåller det karaktäristiska utseendet från seriealbumen. När man ser slutprodukten inser man att detta var den enda rätta vägen man kunde ha tagit visuellt, då man helt enkelt inte skulle kunna ha skapat samma effekt med vanliga skådespelare. Att man använt sig av datoranimerade karaktärer och miljöer tjänar dessutom ytterligare ett syfte då det låter filmmakarna ta ut svängarna rejält i sitt berättande.

Filmen är fylld av våghalsiga actionsekvenser som involverar allt från sjöslag till en otroligt vackert koreograferad jaktscen genom en marockansk hamnstad. Känslan i dessa scener är väldigt snarlik den man kunde finna i äventyrsmatinéer, även om det känns något uppdaterat. Det är sällan under Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet som tempot sjunker, och varje scen bjuder åskådaren på något nytt.  Många av de stunts de digitala skådespelarna utför är dessutom så våghalsiga och komplicerade att de omöjligt skulle kunna ha framförts i en konventionell spelfilm, vilket än en gång belyser hur klokt det var att göra filmen animerad. Detta val har också lett till att filmens miljöer stundtals är otroligt vackra, oavsett om det gäller belgiska bakgator, vidsträckta öknar eller tätbefolkade städer.

Hisnande äventyr och vackra miljöer i all ära, men en films viktigaste beståndsdel är trots allt dess handling.  Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet är trots dess titel något av ett hopkok, och blandar delar från Enhörningens hemlighet, Krabban med guldklorna och Rackham den Rödes skatt.  Även om de mer inbitna fansen kanske skulle vilja begära en film per äventyr, så har man flätat ihop element från alla dessa berättelser väldigt väl. Vissa friheter har även tagits med actionsekvenser som oftast har förlängts något för filmens skull. Detta är dock inget som förstör upplevelsen, utan passar snarare in väldigt väl. Det man dock skulle kunna kritisera filmen för är hur man valt att lämna ute vissa element från de tre berättelser den är baserad på. Detta känns dock som ett rätt naturligt val för att man ska kunna fortsätta berättelsen i en uppföljare, och den avslutning man gett Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet känns ändå tillfredställande, om än något oavslutad.

De skådespelare man valt ut för att medverka i Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet känns samtliga som att de valts med noga eftertanke. Att till exempel radarparet Dupont och Dupond gestaltas av duon Simon Pegg och Nick Frost känns riktigt klockrent, och Andy Serkis och Jamie Bell gör båda ett fantastiskt jobb med att levandegöra självaste kapten Haddock och Tintin. Man har även valt att inkludera ett antal mindre karaktärer från seriealbumen som älskare av serien kommer kunna känna igen med ett leende, medan vissa större tyvärr saknas. Denna avsaknad har dock att göra med de delar av handlingen man valt att inte inkludera i Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet, vilket bara ger åskådaren ännu en anledning at hoppas på en uppföljare.

Detta kan mycket väl vara Steven Spielbergs mest underhållande film på väldigt länge. Med en välskriven handling, rafflande action och ett högt tempo är detta ett äventyr utöver det vanliga. Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet är ett visuellt mästerverk som troligen kommer att fånga fantasin hos såväl gammal som ung, och det är nog ingen tvekan om att detta är årets bästa animerade film.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent