Utställning: Mia Fagergren
Recension, Utställningar tisdag, november 15th, 2011Mia Fagergren
Örebro konsthall
”Hopp och lek ljum oktober”
teknik: olja mått 180*200
Lördagens vernisage på Örebro Konsthall var mycket givande för mig. Jag kom dit trött och inte på humör men gick därifrån uppiggad och glad.
Utställningen fyllde väggarna med ett moget måleri av Mia Fagergren en konstnär som inte fastnat i hämmande traditionell modernism utan svänger sig på slak lina mellan det abstrakta och figurativa. Färgskalan är oftast ljus och pastellartad utan att vara menlös. Tunn olja som ibland, särskilt i en rad spontana skisser, får akvarellens genomskinlighet. Dessa hade dock vunnit på att vara åtskilda, det är de värda. De två mycket stora freskliknande målningarna –” Styx”, i mörka toner och ”Hopp o lek ljum oktober” i röda – hade, enligt min uppfattning, däremot kommit mer till sin rätt om de presenterats nära varandra med sitt släktskap i det gemensamma tårtpappermönstret men färgmässiga motsatser. Titlarna är exempel på Fagergrens både humoristiska, överraskande och tankeväckande titlar på sina verk.
Jag uppfattar bilderna som fria reflektioner som konstnären släpper loss på stora ytor, existensiella till sin karaktär. Bildspråket är poetiskt, det abstrakta möter det figurativa och inbjuder betraktaren till en spännande upptäcktstur.
Och vad handlar de då om, bilderna? Om existensen. Om livet självt, dess glädje och problem och de många frågor, stora och små, som vi ställer oss under dess gång, så vill jag sammanfatta utställningen. Fagergrens bildskapande verkar bygga på ett fortlöpande filosoferande över tillvaron – ibland den faktiska stundom den drömda mer sagolika. Tydliga exempel är titlar som ”Söka nya landvinningar”, ”En stor tanke” – där den insprängda figuren (Mia själv?) har en märklig ”pratbubbla” växande ut ur huvudet. Hon säger också själv att närheten till drömmandet är en källa och tillgång för måleriet.”
Några små bilder framställs förenklade och med koncentration som t.ex. ”Askungens sko, du kan börja leta nu…” och ännu en skobild – ” Dansa , dansa” skiljer sig från övriga där former och tecken tar för sig på generösa ytor.
En inte oviktig ingrediens i sättet att uttrycka sig är den förening av ironi och humor som Fagergren tycks besitta. Ofta i form av någon figur eller ett föremål som smyger sig in mitt i det abstrakta spontant placerats och kan uppfattas som ett litet skratt eller en ögonblink från konstnären till betraktaren.
Det är, enlig min mening, fel att placera Fagergren i någon ”ism”. Det hon visar oss är ett samtida högst personligt måleri där hon låtit sin passion för måleriet flöda.
I ett kort samtal med konstnären får jag vet att arbetet med den här utställningen tagit henne två år och att bilderna växer fram efterhand utan större planering. Hon berättar också att nästa utmaning blir den förestående Florensbiennalen i Italien dit hon snart beger sig .
I den lilla utställningsbroschyren citeras konstnären Ernst Billgrens som skrivit den underfundiga boken Vad är konst. Roligt!! I I broschyren skriver också Magdalena Eriksson poetiskt och kärleksfullt om vännen och kollegan Mia. Läsvärt!!
Som sagt – jag blev glad och stimulerad av min vandring i de rum som Mia Fagergren fyllt med sin bildpoesi. Se utställningen du också!!
__________
Marianne Freyne – Lindhagen är bildkonstnär och författare
