DVD: Hällebäcks gård
Film, Recension, Videohyllan onsdag, november 23rd, 2011Hällebäcks gård
Drama, Sverige, 1961
Distributör: Klubb Super-8
Regissör: Bengt Blomgren
Skådespelare: Gunnar Sjöberg, Sif Ruud, Sven-Eric Gamble, Julia Ceasar
Längd: 79 min
Ute nu på svensk DVD
– – –
Sigge Stark var Sveriges pulpförfattarinna nummer ett. Hon skrev 130 romaner och ungefär 5 gånger så många noveller. Vidare hann Stark med att skriva två radioföljetonger, varav den ena var Hällebäcks gård. Följetongen blev en succé och omvandlades 1961 till film i regi av Bengt Blomgren.
I centrum står Kerstin, dotter till bonden Johan som just erhållit gårdens första traktor. Alla män på bygden svärmar efter söta Kerstin och då speciellt elektrikern Tage som är vansinnigt förälskad i henne. Men kärleken är inte besvarad från Kerstins sida. Hon är istället intresserad av Henry som har en flådig sportbil, annat än vad den skitiga arbetaren Tage kan stoltsera med. Med tankarna bebodda av svartsjuka slarvar han med en ledning han håller på och koppla om i ett skjul på gården och vips en natt så börjar det brinna. Med ett nedbrunnet hus och dålig ekonomi vet inte bonden Johan vad han ska ta sig till, men det ryktas om att familjens rika farbror Arvid som sedan länge bor i Amerika är på väg hem. Kommer Arvid kunna ställa allt till rätta?
I Hällebäcks gård möts vi av en högst romantiserad landsortsidyll. För att inte säga alldeles förljugen. Men det sket nog borgerligheten i då det begav sig då de kunde gotta ner sig i natursköna bilder från jordbruks-Sverige. Faktum är att filmen ansågs föråldrad och romantiserad redan då den gavs ut, då Jordbrukets konsumentupplysning inte tyckte att filmen gav en korrekt bild av ett modernt jordbruk, vilket inte säger så lite. Det är klyscha efter klyscha som målas upp på duken, eeh, tv:n. Vi får ta del av gamla gummor och gubbar som sitter på ljugarbänken och dricker kaffe på fat, människor som aldrig sett en traktor tidigare i livet, och så vidare. Man får känslan av att det är tidigt 1900-tal snarare än 1960-tal.
Hantverksmässigt är det dock inga fel på filmen. Regin är tight och filmen har förvånansvärt lite dötid trots en näst intill ickeexisterande intrig. Musiken är härlig och skiftar mellan glatt dragspel och orkestrala tongångar. De stilistiska kvaliteterna är få, men filmen utmärker sig i en snygg symbolisk montageklippning där det skiftas mellan bilder på brandkåren som släcker huset och en kalv som förlöses av bonden i ladugården. Skådespelarna sköter sig bra överlag och Sif Ruud är som vanligt utmärkt.
Hällebäcks gård är ett mustigt landsortsdrama med alla de obligatoriska ingredienserna. Lite dramatik, lite spänning, och en trivsam kärlekshistoria. Då filmen kom beskrev kritikern på Östgöta Corren den som ”en roande trivselfilm, som hela familjen säkert kan få glädje av”. Jag betvivlar starkt att den skulle fungera bra som familjefilm idag. Ungarna skulle nog somna redan vid förtexterna. Men den som har en faiblesse för gamla landsortsskildringar har säkert något att finna.
– – –
Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent
