Bio: Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Inlagd av Johan Axell Film, Recension lördag, december 17th, 2011

Sherlock Holmes: A Game of Shadows
Action/Komedi, USA, 2011
Regissör:  Guy Ritchie
Skådespelare: Robert Downey Jr., Jude Law, Jared Harris m.fl.
Längd: 129 minuter
Går på bio sedan 2011-12-15

— — —

Att Sherlock Holmes: A Game of Shadows är en uppföljare blir uppenbart väldigt tidigt. Karaktärerna och den charm som genomsyrade den första filmen finns på plats även här, men de kontinuerliga försöken att övertrumfa den första filmens komik och action gör A Game of Shadows till en stundtals väldigt oinspirerad film som bryr sig mer om tomma skratt än faktiskt innehåll.

Inte ens under sin bästa väns svensexa kan mästerdetektiven Sherlock Holmes låta bli att bli indragen i mysterier. Holmes har under en längre tid undersökt en serie av brott som alla verkar vara kopplade till den ondskefulle professor Moriarty, och just denna natt har fått upp ett nytt hett spår. Men inte ens den store Sherlock Holmes kunde ha gissat just hur stor och farligt detta äventyr skulle visa sig vara. Det dröjer inte länge innan Holmes och den nygifte Watson måste ge sig ut på ett äventyr som tar dem långt bortom Englands gränser.

Sherlock Holmes från 2009 var en väldigt smart nytolkning av actionkomedigenren, även om självfallet behöll några av de mer klassiska elementen. Hur många gånger har vi till exempel inte sett filmer där två omaka personer som båda vill göra gott i livet finner sig jobbandes tillsammans för att rädda världen?  Men med en så komplex karaktär som Sherlock Holmes och en så intressant omgivning som 1800-talets London, så var det föga förvånande att man lyckades göra en så originell och genomtänkt film som man gjorde. Det som fick Sherlock Holmes att stå ut ännu mer var den balansgång den vandrade mellan komedi, action och smart mysterielösning.  A Game of Shadows behåller Sherlocks och Watsons karakteristiska charm och djup från den första filmen, men verkar ha det betydligt svårare att hålla sin balans.

Under filmens första minuter känns den faktiskt riktigt lovande. Vi får se exempel på Sherlocks mästerliga förmåga att förutspå sina motståndares drag, och även det otroligt maniska och excentriska beteendet som hans diet av kaffe och blad från kokabusken har resulterat i. Allt känns precis som förr, vilket bara förstärks genom en del referenser till händelser ur den första filmen. När man sedan för första gången introducerar Jared Harris som den hänsynslöse Moriarty så kan man inte undgå att bli att bli uppspelt över den intellektuella katt och råtta lek som säkerligen väntar mellan honom och Holmes. Men tyvärr är detta dock en lek vi inte får se så mycket av. Istället har man lagt fokusen på att visa upp den ena actionsekvensen efter den andra, med korta avbrott för forcerad komik. Det ska förstås erkännas att A Game of Shadows har några genuint roliga ögonblick, och att dess actionsekvenser är några av de snyggaste som jag har sett på länge, men det blir helt enkelt för mycket. De första gångerna Watson och Sherlock hamnar i dödsfara känns det spännande och fartfyllt, men efter ett tag är det svårt att behålla det känslomässiga engagemanget. Det känns helt enkelt som att vissa av scenerna går som på automatik.

 Actionsekvenserna når sitt crescendo när Holmes, Watson och Madam Simza, spelad av Noomi Rapace flyr från en tysk vapenfabrik genom en skog under tung beskjutning. Scenen är filmad med höghastighetskameror, vilket gör att den slowmotion som visas upp är stundtals bedövande vacker. Det känns bara synd att allt den tid och planering man lagt ned på denna sekvens inte kunde ha spenderats på att ha fördjupat filmens intrig istället. Det är inte förrän filmens sista halvtimme som den återigen plockar upp fokuset på Sherlocks och Moriartys intellektuella duell, som kulminerar i en för fans troligen uppskattad referens till Arthur Conan Doyles Det sista problemet. Under denna akt bjuds även på en bokstavlig kamp mellan två viljor, och det är en ren fröjd att se dessa två intellektuella titaner stå öga mot öga. Även om denna sista halvtimme inte är tillräcklig för att man ska kunna förlåta filmens oinspirerade mittparti, så är det mer än nog för att rädda filmen och göra den sevärd.

Många av de som läst Arthur Conan Doyles böcker om mästerdetektiven Sherlock Holmes, kommer till sin glädje att upptäcka att det finns betydligt fler referenser till litteraturen i denna film än i föregångaren. Till exempel har Sherlocks minst lika excentriska bror Mycroft en roll i detta äventyr, och man använder sig även av klassiska miljöer från böckerna så som Digogenes-klubben. Något som dock inte är hämtat från litteraturens värld är karaktären som spelas av den svenska stjärnan Noomi Rapace. Rapace gör så gott hon kan för att porträttera karaktären Madame Simza med sin knackiga engelska, men hur väl hon än spelar så går det inte att bortse från att denna karaktär känns väldigt platt, och att hon egentligen inte fyller någon större funktion i filmen. Det största tillskottet är ju dock självfallet Professor Moriarty, och Jared Harris porträtt är så väl karismatiskt som psykotiskt, vilket resulterar i en otroligt skrämmande tolkning. Jude Law och Robert Downey Jr är lika klockrena i sina roller som tidigare, även om det känns som att de inte har fullt lika mycket spelrum i denna titel.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows lånar många element ur Det sista problemet och skulle kunna ses som en alternativ återberättelse av detta äventyr. Tyvärr håller den inte samma klass som denna älskade berättelse, och den lyckas tyvärr inte heller hålla den höga standard som sattes av dess föregångare för två år sedan. Trots sina vackra miljöer, påhittiga mysterier och stundtals charmiga humor, så lyckas man inte återskapa samma magi som man en gång frammanade med dessa karaktärer.  A Game of Shadows är stundtals rent genialisk, men känns tyvärr lite för ofta som att den är föga mer engagerande än en dussinfilm.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent