CD: Schuberts stråkkvintett i C-dur
Recension, Skivor torsdag, januari 5th, 2012
Franz Schubert: String Quintet in C major D. 956; “Quartettsatz” D. 703 (Harmonia mundi/Naxos). Speltid: 65´43.
Tokyo String Quartet, David Watkin (cello)
–
Något så hjärtskärande vackert som adagiot i Franz Schuberts Stråkkvintett i C-dur är svårt att tänka sig. Verket hör till det sista han skrev, och man tänker sig gärna att det skrevs i medvetenhet om dödens närhet. Trots att Schubert bara var 30 år är det som om han visste att han inte hade långt kvar och i snabb följd skrev det ena verket efter det andra av smärtsam skönhet.
Här spelas kvintetten av Tokyo String Quartet förstärkt med cellisten David Watkin. Det är, skulle man kunna säga, en oklanderlig inspelning. Allt är perfekt avvägt, genomtänkt och fint – och adagiot får verkligen en förandligad tolkning. Så vad fattas? För så är det: något fattas. Jag tror att det handlar om liv och passion, om viljan att omfatta och dröja i all denna jordiska skönhet och glädje som man vet snart skall vara förbi. Jag vill ha mer av sorg och smärta, livslust och outsägligt vemod. Det här blir lite för behärskat, lite för instängt – något som framstår än tydligare om man jämför med en tolkning som den av Vogler Quartett och cellisten Daniel Müller-Schott (Profil Hänssler). Där möter en annan värme och rytmisk spänst, ett starkare känslomässigt engagemang och dessutom en mer öppen klang.
Tokyokvartetten har gjort en utsökt tolkning av denna helt underbara musik, inte tu tal om den saken. Men det finns alltså andra som bättre fångar själen i Schuberts C-durkvintett – och som paradoxalt nog gör det genom att vara mer kroppsliga.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
