CD: Violinkonserter av Beethoven och Berg
Recension, Skivor tisdag, februari 28th, 2012
Alban Berg & Ludwig van Beethoven: Violin Concertos (Harmonia mundi/Naxos). Speltid: 68’58.
Isabelle Faust (violin), Orchestra Mozart, Claudio Abbado (dirigent).
–
För bara några år sedan gjorde Isabelle Faust som så många andra unga begåvade kvinnliga violinister: Hon spelade in Beethovens violinkonsert (Harmonia mundi). Det var en tolkning som stack ut med sina snabba tempi och den nästan burdusa energi som Pragfilharmonikerna under Jiří Bělohlávek utvecklade.
Jag vet inte om Faust blev missnöjd med resultatet. Nu har hon i alla fall spelat in konserten på nytt, denna gång med Orchestra Mozart under Claudio Abbado. Tempovalen har modererats och klangen, både orkesterns och solistens, är rundare och fylligare. Tolkningen har inte samma djärvhet men större mognad. Det är vackrare och mer välspelat – men också lite mer konventionellt och inte självklart bättre. Som konsumentupplysning bör också nämnas att Faust i båda sina inspelningar använder sig av den, ärligt talat rätt egendomliga, kadens som Beethoven skrev när han gjorde om konserten för piano.
Som min personliga favorit i Beethoven kvarstår en annan av de unga kvinnorna, Janine Jansen, som tillsammans med Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen under Paavo Järvi (Decca) gör en fantastisk tolkning som förenar precision, elegans och nerv (med Kreislers kadens). Vill man i stället ha en fullblodsromantisk, och ljuvligt vacker, version finns Itzhak Perlman och Berlinfilharmonikerna under Daniel Barenboim (EMI).
Men nu rymmer ju Fausts nya skiva inte bara Beethoven utan även Alban Berg. Så får gamla och nya Wienskolan mötas. ”Till minne av en ängel” kallade Berg sin konsert och lät den känslostarka musiken tona ut i en gripande Bachkoral. Den döda ängeln hette Manon och var dotter till Alma Mahler och Walter Gropius (men det är inte hon som avbildas på skivomslaget).
Man skulle kunna tro att Faust är ensam om att sammanföra Beethoven och Berg på cd, men faktum är att Arabella Steinbacher nyligen gjorde samma sak (Orfeo). Hennes Beethoven tar god tid på sig där han lunkar fram. Det blir rätt trist i längden. Då är Steinbachers utpräglat romantiska tolkning av Berg betydligt intressantare. Men det är ingen tvekan om att Faust/Abbado, som på idealiskt sätt förenar expressiv dramatik och gripande skönhet, är att föredra. De överglänser även Anne Sofie Mutter/James Levine (DG), trots att Mutter kan skryta med en tonbildning av sällspord lyster.
Kort sagt:
Är det Beethoven ni är ute efter? Satsa på Jansen!
Är det Berg ni vill ha? Köp Faust!
Är det just kombinationen Beethoven och Berg som lockar? Välj Faust!
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
