Hem » Film, Recension, Videohyllan » DVD: The Girl With the Dragon Tattoo

DVD: The Girl With the Dragon Tattoo

The Girl With The Dragon Tatoo
Thriller, USA, 2011
Distrubutör: Sony Pictures Home Entertainment
Regi: David Fincher
Skådespelare: Daniel Craig, Rooney Mara, Christopher Plummer m.fl.
Längd: 152 minuter
På svensk dvd: 2012 – 04 – 25

— — —

Stieg Larsson “Millenium–trilogi” har tagit världen med storm.

Eller om det är Lisbeth Salander som gjort det. I alla fall har den engelska titeln av boken Män som hatar kvinnor omvandlats till en titel som riktar fokus på just den hjältinna som ofta beskrivs som en ”modern Pippi Långstrump”.

Amerikanarna blev i alla fall så förtjusta i Stieg Larsson och Lisbeth Salander att de kände ett behov av att komplettera den mycket kompetenta svenska filmatiseringen med en amerikansk. Frågan blir då om detta är nödvändigt? Av rent patriotiska skäl borde jag väl svara nej, men det kan jag inte. Inom filmvärlden finns det tydliga poänger med att ha tillgång till mycket pengar.

Handlingen i The Girl with the dragon Tattoo är förstås densamma som i Män som hatar kvinnor. Stjärnjournalisten Mikael Blomqvist tvingas dra sig tillbaka från den egna tidningen ”Millenium” efter en rättsskandal och anlitas av affärspampen Henrik Vanger för att ta reda på vad som hände med dennes 16-åriga brorsdotter Harriet Vanger som försvann för 40 år sedan. Lisbeth Salander, en minst sagt annorlunda ung kvinna och hacker som tidigare anlitats av Vanger för att undersöka Blomqvist, anlitas nu istället för att bistå Mikael i jakten på sanningen. Under arbetet, som för dem djupt in i familjens Vangers mörka hemligheter, utvecklar Blomqvist och Salander en speciell relation.

Vad är då annorlunda i den amerikanska varianten? Jag var tämligen förtjust i den svenska filmatiseringen och var mycket skeptisk till huruvida någon skulle kunna tävla med Naomi Rapace i rollen som Lisbeth Salander. Men jag måste säga att de lyckas övertrumfa den svenska varianten på flera punkter.

Filmen är för det första svindlande vacker. Ett vintrigt Sverige (för de spelade faktiskt in filmen i Sverige) gnistrar och glänser i helikopterperspektiv, vyerna är fantastiska och det intrycken klarar sig från bioskärm till dvdformat.  Det känns också som att mycket energi har ägnats åt detaljerna. Fincher nästan hyllar Sverige; det är svenska löpsedlar, svenska julbord, Wayne´s coffee istället för Starbucks, svenska skyltar och så vidare.

Mikael Blomqvist blir i Daniel Craigs version en mycket intressantare man än Mikael Nyqvists mysfarbror – han blir mer av den lätt själviske ”player” som jag upplever i böckerna. Rooney Mara lyckas övertrumfa Naomi Rapace med sin tolkning av Lisbeth Salander. Mara är bräckligare och mer sårbar. Känslan av Blomqvists svek i slutet blir tydligare och hennes utsatthet känns starkare. Mara är spröd och skälvande – som en nervös bambi – och ser verkligen ut som den 23–åring Salander ska vara. (Noteras ska dock att Namoi Rapace tolkning fick mig att köpa svarta jeans och skinnjacka – hon är fantastisk. Rooney Mara är bara ännu bättre). Stellan Skarsgård gör en stabil insats i rollen som Martin Vanger, med hjälp av ett övertrevligt leende förmedlar han ständigt en känsla av underliggande obehag.

Men visst finns det frågetecken med den amerikanska filmatiseringen. Mikael Blomqvist har av någon anledning givits en mycket religiös dotter som bidrar till att lösa gåtan kring Harriet Vanger. Detta blir enligt mig ett mycket tveksamt och onödigt inslag i filmen.

En annan fråga som kan ställas är varför David Fincher fick för sig att låta skådespelarna ”bryta på svenska”. Det blir visserligen ganska kul att höra alla säga Mick –ael – Bluumkvist och Rooney Maras ”Häj, häj”, men det känns lite malplacerat. Tyvärr låter dessutom både Rooney Mara och Robin Wright Penn (i rollen som ”Erricka Börgerr”) som att de snarare bryter på …ja gudarna vete…men ryska kanske? Det sägs att Daniel Craig vägrade ”bryta på svenska”… all heder åt honom i så fall.

Överföringen till dvd har tyvärr en sorlig avsaknad av extramaterial. Det består endast av ett kommentatorspår med regissören David Fincher. Jag hade gärna fått någon smaskig liten dokumentär om hur den amerikanska storproduktionen intog Sverige för inspelning.

Men i övrigt är jag fånigt förälskad i den här filmen och som svensk har man extra behållning av att se hur svenska skådespelare och mediepersoner skymtar förbi i diverse biroller. Sorligt nog verkar det som att avsaknaden av succéartade publiksiffror äventyrar filmatiseringen av de övriga två böckerna med amerikansk ”make–over”. Synd i så fall för jag vill verkligen se dem.

— — —

Malin Nilsson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree