TV-serie: 30 grader i februari

Inlagd av Erik Göthlin Recension, Tv-serie, Videohyllan lördag, maj 12th, 2012

30 grader i februari
TV-serie, Drama, Sverige, 2012
Distributör: Pan Vision
Storyline och idé: Anders Weidemann
Regissör: Beata Gårdeler m.fl.
Medverkande: Maria Lundqvist, Lotta Tejle, Kjell Wilhelmsen, Rebeca Hemse, Kjell Bergqvist, Thomas Chaanhing, Hanna Ardéhn, Torkel Pettersson m.fl.
Ute nu på svensk DVD

– – –

Thailand är något av svenskens favoritresmål.

Många återvänder vinter på vinter till värmen, och några låter sig bygga ett andra hem i landet. Varför just Thailand är så älskat av många vet jag inte. Kanske är det värmen och klimatet, kanske det faktum att allt är extremt billigt. Hur det än är med den saken så ligger den SVT-producerade TV-serien 30 grader i februari helt rätt i tiden.

Detta måste vara en av de mest ambitiösa drama-satsningarna från SVT’s håll på många år. Och bara på skådespelarlistan ser man att serien är av en särskild kvalitetsstandard. Manuset är mycket välskrivet och serien utgörs av tre parallellhistorier. Vi stiftar bekantskap med Kajsa (Maria Lundqvist), en arbetsnarkoman som till följd av sitt hetsiga liv får en stroke. Läkaren ordinerar lugn och vila varpå Kajsa reser till Thailand med sina två döttrar där hon köper en bungalow. Men vilan byts snart ut mot mer jobb då Kajsas plan hela tiden varit att driva verksamhet i landet och hennes hälsa blir snart sämre igen. Majlis (Lotta Tejle) är en hunsad hemmafru som lever med sin tyranniske och elake rullstolsbundne man (Kjell Bergqvist). De åker till Thailand för en kortare semesterresa men Majlis blir förälskad i landet och vill stanna. Något som hennes make inte tillåter. Sist ut är Glenn (Kjell Wilhelmsen), en ensam medelålders man som aldrig haft en kvinna. Han drömmer om ett liv med fru och barn och åker till Thailand för att finna kärleken. Något som inte visar sig vara helt lätt…

Serien visar kanske inte upp det riktiga Thailand, men så gör den inte heller anspråk på det. Istället får vi ta del av ett Thailand sett ur turistens ögon. Det är en effektiv skildring som aldrig faller in i exotismens fälla. Vi blir beskonade vykortsbilder av sandstränder och fördummande representationer av lokalbefolkningen. Men det är ingen ljus bild åskådaren får ta del av. Det är skitigt, varmt och hänsynslöst. Nattlivet med dess klubbar och bordeller framstår som en helvetisk skuggtillvaro där männen är konsumenter av kroppar. Glenn är från början ingen torsk utan en naiv och romantiskt lagd själ. Snart märker han dock att det inte är kärlek han möter, då han blir bestulen på sina pengar av en prostituerad han finner tycke för, utan cynismens kalla ansikte. Alla utnyttjar alla i ett förhoppningen om ett bättre liv.

30 grader i februari sätter de mänskliga relationerna i fokus och gör det storslaget. Det är hjärtskärande att se en emotionellt och fysiskt trasig Kajsa som trots en stroke i bagaget gör allt för att bygga upp en fungerande bungalow-uthyrning. Hon gör det på bekostnad av sina döttrar som får klara sig själva och som snart börjar förakta sin mamma. Hennes tonåriga dotter Joy (utmärkt spelad av Hanna Ardéhn) får istället agera förälder till sin lillasyster, och trots att hon gång på gång försöker rädda sin mamma undan sjukdomen får hon inget gehör. Svärtan och mörkret i karaktärerna känns äkta och blir aldrig förlamande.

Visst har serien sina brister, såsom att den rör sig mot det sentimentala och övertydliga. Men jag tycker ändå att det är petitesser sett till hela upplevelsen. 30 grader i februari är en produktion SVT borde vara, och alldeles säkert är, stolta över.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent