Spänningsroman: Hela havet stormar
Recension, Skönlitteratur torsdag, maj 24th, 2012Hela havet stormar
Arne Dahl
Bonniers, 2012
480 s.
Utgiven
— — —
Efter de framgångsrika böckerna om A-gruppen, där speciellt utvalda kriminalpoliser i Stockholm arbetade med särskilda fall, lät Arne Dahl flera av dem följa med till Opcop-gruppen som arbetar internationellt.
Deras första uppdrag skildrades i Viskleken (2011) som utsågs till årets bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Nu följs den av Hela havet stormar som är andra delen i en planerad kvartett.
Det är härligt att återse Jorge Chavez, Kerstin Holm, Sara Svenhagen, Arto Söderstedt och deras ledare Paul Hjelm igen. De har sällskap av flera handplockade poliser från olika länder. Några av dem har sitt högkvarter i Holland, andra i Sverige. De är alla olika personligheter, vilket gör gruppen så fulltalig. Var och ens särskilda individualitet och historia bildar en sammansatthet som man som läsare kan bli avundsjuk på. Jag skulle gärna vilja sitta med på deras diskussioner, där deras lysande intellekt parat med en viss vardaglig pragmatism blixtrar. Gruppen är en sällsynt blandning av kött och blod, adrenalinstyrda, generösa och framgångsrika, alltid redo att följa Hjelm och att till och med gå längre än vad hans order medger. Den är både storslagen och enkelspårig på samma gång, hur det nu går till.
Opcop-gruppen söker efter sambanden mellan flera olika mord och uppseendeväckande dödsfall som skett på skilda platser i Europa. Ju mer de gräver, ju mer komplicerat blir det, och någonstans på vägen förstår de att någon har kontroll över hur de tänker. Det som från början såg ut att vara en historia övergår snart till att bli två. Den ena handlar om den moderna tidens framgångar inom gentekniken och vad det kan leda till när nya ledare med speciella talanger efterfrågas. Det andra handlar om totalitära politiska system, i det här fallet Sovjetstaten, som vanställer sina medborgares sinnen när de tvingas leva under förtryck och våld. Den gemensamma nämnaren är vad som händer med människor när de genomlever fasorna och kommer ut på andra sidan, hur stort deras inte mörker då är och hur de hanterar det. Någonstans på vägen korsas historierna och en människa mördas samtidigt av två olika mördare med olika syften.
Arne Dahl kan konsten att skruva till en berättelse, skruva lite till och sedan skruva till ännu mer utan att tappa kontrollen eller gå utanför ramarna. Ändå är det just att gå utanför alla normala gränser som han gör, men det håller hela vägen ut även om det svajar. Han är en mästare på att skapa litterära stämningar. Människorna styrs av sina innersta önskningar och går hur långt som helst för att nå fram.
Dahls språk är enormt stilsäkert och romanen är ytterst välkomponerad. Med sina teman pekar han framåt samtidigt som han blickar bakåt. Med det helhetsperspektivet och den språkliga närvaron kan han lura läsaren hur långt som helst med sina tolkningar av de mörkare delarna av mänskligheten, utan av vi blinkar. Vi litar helt och fullt på honom, trots de allt osannolikare historierna. Han är utan tvekan i en klass för sig när det gäller deckarförfattare i Sverige.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
