DVD: Den sicilianska klanen

Inlagd av Peter Ekström Film, Recension, Videohyllan torsdag, juni 14th, 2012

Den sicilianska klanen

Thriller. Frankrike 1969

Distribution: Njuta films

Regi: Henri Verneuil

Skådespelare: Jean Gabin, Alain Delon, Lino Ventura mfl.

Längd: 121 min

Finns nu på svensk dvd.

—

Franska gangsterfilmer från 1960-1970-talen är väldigt lika varandra. Det är ungefär samma skådespelare – Alain Delon, Jean-Paul Belmondo, Jean Gabin, Jean Maria Volonté, Lino Ventura och, om man har tur, Yves Montand. Det är ofta samma grundhistoria – En gangster kommer ut från fängelset, hittar ett gäng, genomför en kupp och blir dödad av polisen. Skådespeleriet är också samma för det mesta – Alain Delon spelar Alain Delon och rör inte på ansiktsdragen i onödan. De andra använder samma metod.

Men det är något oemotståndligt med dessa filmer. Stämningarna, svårmodet och stillsamheten. Trots att det handlar om gangsterfilmer med starka spänningsmoment så finns det nästan aldrig något som kan liknas vid action. De utgör en andra generation av film noir och de ligger parallellt med ”den nya franska vågen” med filmer av Claude Chabrol, Francois Truffaut med flera. Kanske har de hamnat lite i skuggan. Kanske har de också blivit lite gamla.

Denna genre har en del fantastiska guldkorn. En av mina favoriter är Den röda cirkeln (Le cercle rouge, 1970) av Jean-Pierre Melville. I den spelar både Alain Delon och Yves Montand. Den mest kända filmen i sällskapet kanske ändå är Rififi (Du rififi chez les hommes, 1955). Den är gjord av Jules Dassain. Huvudrollen spelas av Jean Servais och i en biroll ses Carl Möhner som karaktären Jo le suedois.

Dessa filmer har sedan en tid funnits tillgängliga på dvd. Till dem kan man nu också lägga en annan av genrens klassiker, Den sicilianska klanen (Les Clan des Siciliens, 1969) av Henri Verneuil.

Det är en film som följer mönstret mycket noggrant. Alain Delon spelar åter igen gangstern som kommer ut från fängelset. Den här gången med hjälp av några sicilianska maffiabröder. Under ledning av deras far, Jean Gabin, så planerar de och genomför en komplicerad juvelkupp. Allt hade kanske gått bra om inte Delon hade varit så förskräckligt kåt efter sina två år i fängelse. Först håller han på att stjälpa hela planen genom att bli upptäckt när han är på ett hotell tillsammans med en prostituerad. Sedan ger han sig i lag med en av maffiabrödernas fruar – ingen bra idé – och blir så klart upptäckt. I samband med det utspelas en av filmens lite udda, men minnesvärda scener. Maffiabroderns fru ligger naken och solar. Alain Delon står en liten bit bort och fiskar. De sneglar på varandra. Delon har svårt att koncentrera sig men får ändå napp och drar upp en stor slingrande ål. Han kämpar länge med den fångade ålen innan han får kål på den. Han får slå ihjäl den mot en stor sten. Men sin egen ål rår han inte på…

Det går som det går. Jean Gabin vill ha hämnd. Och polisen lyckas nysta upp hela härvan. Alla har korta överrockar och kör Citroen. Det tar lite mer än två timmar och ingen rör en min under hela tiden.

Filmmusiken är gjord av Ennio Morricone och har fått mycket beröm. Själv tycker jag att hans lite knäppa orkestrering inte gör denna film några tjänster.

Den här typen av film måste man ha ett principiellt förhållande till. Man måste älska dem förutsättningslöst, som en mor.

Jag gör det. Den sicilianska klanen kommer definitivt inte att bli min sista franska gangsterfilm.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion