CD: Adolf Wiklunds pianokonserter
Recension, Skivor fredag, juni 15th, 2012
Adolf Wiklund: Piano Concerto 1 & 2; Konsertstycke (Hyperion/Naxos). Speltid: 74´59.
Martin Sturfält, Helsingborg Symphony Orchestra, Andrew Manze (dirigent)
–
Hyperion satsar stort på romantiska pianokonserter, och som nummer 57 i serien presenteras nu Adolf Wiklunds (1879-1950) bidrag till genren. Det rör sig om två flotta verk från början av 1900-talet, och nog försvarar de väl sin plats i det här sammanhanget. Jag har sett konserterna beskrivas som en kombination av Rachmaninov och Grieg, och det är ingen dum karaktäristik, även om Wiklund trots allt inte riktigt spelar i samma division. En jämförelse med Stenhammars ungefär samtidiga 2:a pianokonsert visar också Wiklund som den mindre originelle. Men lika fullt rör det sig om glansfull musik som man gärna tar del av. Det är lätt att ryckas med av de svepande utspelen och melodierna liksom av den praktfulla orkesterhanteringen.
Här sitter Martin Sturfält vid flygeln. Han spelar med all den känsla och bravur som krävs och har en god partner i Helsingborgs symfoniorkester under Andrew Manze. Greta Eriksson och Stig Westerberg lockar i sin nu drygt 30 gamla tolkning (Caprice) fram ett större drag av nordiskt vemod som tilltalar mig. Men nykomlingen har andra kvaliteter, och dit hör också det klart bättre ljudet. Det här är med andra ord en härlig internationell comeback för Adolf Wiklund.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
