CD: Requiem av Richafort
Recension, Skivor fredag, september 21st, 2012
Jean Richafort: Requiem. Josquin des Prez: Nymphes, nappés; Faulte d’argent; Nymphes des bois; Miserere mei, Deus. Benedict Appenzeller: Musae Jovis. Nicolas Gombert: Musae Jovis. Jheronimus Vinders: O mors inevitabilis. (Hyperion/Naxos). Speltid: 70’00.
Cinquecento Renaissance Vokal
–
Gruppen Cinquecento består av sex herrar från fem europeiska länder. Namnet betyder helt enkelt ”1500-talet”, och från 1500-talet är också musiken på denna skiva. Den europeiska renässansen rymmer en uppsjö av tonsättare, och här får fem av dem göra sig hörda. Jean Richafort dominerar med sin halvtimmeslånga Missa pro defunctis ”Requiem”. På andra plats kommer Josquin des Prez med fyra verk om sammanlagt knappt 25 minuter. Benedict Appenzeller, Nicolas Gombert och Jheronimus Vinders bidrar med varsitt kortare stycke. Förutom att vi befinner oss på fransk och flandrisk mark är den gemensamma nämnaren mäster Josquin. De övriga tonsättarna står alla i något slags relation till honom; Richafort sägs sålunda ha varit hans elev, och Vinders bidrag är en lamentation i anledning av Josquins död.
Josquin des Prez (eller Deprez) – träsnitt från 1611, alltså 90 år efter hans död.
Skivan presenterar alltså sakral polyfoni från renässansens glansdagar, men man behöver sannerligen inte vara religiös för att fångas av denna konstfulla skönhet eller rent av känna sig lyft i anden. I den här repertoaren brukar inte minst The Hilliard Ensemble fira triumfer, men medlemmarna i gruppen Cinquecento befinner sig på minst samma nivå. Jag tilltalas också av deras lite sträva nästan morrande klang i de lägre registren. Den ger musiken karaktär och skapar en spännande jordisk förankring åt all himmelsk strävan.
Har man minsta smak för musik av detta slag är den här skivan en sann lycka. Och inte blir det hela sämre av att omslaget pryds av en av mina favoritmålningar: Mantegnas Den döde Kristus.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
