Hem » Recension, Skivor » CD: John Zorns Nosferatu

CD: John Zorns Nosferatu

John Zorn: Nosferatu (Tzadik). Speltid: 61’14.
Rob Burger (piano, orgel), Bill Laswell (bas), Kevin Norton (vibrafon, trummor, klockspel, tibetanska böneklockor), John Zorn (piano, altsaxofon, FenderRhodes, elektronik, andetag)

John Zorn har en produktionstakt som tycks överskrida en vanlig människas konsumtionstakt. Dessutom är han verksam inom i stort sett alla musikaliska genrer – samtidigt som han blandar och överskrider dem. Jazz, rock, klezmer, modern konstmusik, friform, filmmusik, avantgardism i största allmänhet – you name it. Han kan låta som vrålande scudmissiler eller som en avantgardistisk Spike Jones – eller också låter han nästan inte alls som på Redbird med dess nästan ljudlöst vibrerande bastrummor. Det är också Zorn som ligger bakom projekt som Naked City och Masada. Naturligtvis driver han dessutom ett eget skivbolag. På Tzadik släpptes det här albumet den 20 april i år.

Bram Stoker (1847-1912), mannen bakom Dracula

Datumet är ingen slump utan uppmärksammar hundraårsdagen av Bram Stokers död. Musiken är nämligen komponerad för en polsk teateruppsättning av Stokers roman Dracula, låt vara att man här valt namn efter F.W. Murnaus stumfilmsklassiker Nosferatu.

På omslaget talas om ”romantic ballads, ambient soundscapes and hardcore intensity” – och det finns absolut ingen anledning att protestera mot den presentationen. Trots det skräckinjagande och djävulska ämnet går Zorn inte loss som på Crucible, Six Litanies for Heliogabalus eller Moonchild – även om han kan närma sig det tonspråket i t.ex. ”The Battle of Good and Evil”. Men riktigt våldsamt och vrålande blir det aldrig; snarare finns här ett drag av mystik, ibland rent av med inslag av nostalgi. Däremot är det svårare att entydigt genrebestämma musiken; den vandrar utan problem över en rad olika marker. Men så har ju också vampyrer en tendens att överskrida diverse gränser.

Teatermusikens funktion är ofta att vara stämningsskapande och stämningsförhöjande, och det gäller i hög grad även här. Men Nosferatu är tillräckligt rik på egen atmosfär och musikaliska idéer för att fungera utmärkt även utanför scenen. John Zorn är ett unikt fenomen, och detta album är ingen dum ingång till hans skapande. Å andra sidan är det väl inte det allra mest spännande han har gjort.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

4 Kommentarer för “CD: John Zorns Nosferatu”

  1. Erik van Ooijen

    20 april är ju annars den födelsedag jag själv delar med Adolf Hitler, Björn Skifs, och andra kulturfientliga individer!

  2. I sanning ett ominöst datum!

  3. Agneta Hagerud

    Vad är det för fel på Björn Skifs? Varför är han ”kulturfientlig”?/Agneta Hagerud

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree