Bokmässan, igen

Inlagd av Agneta Hagerud Kulturbloggen onsdag, oktober 3rd, 2012

Så var det dags igen – Bokmässan i Göteborg, i år med temat Norden, med dess myllrande, svettiga trängsel och känslan av att vara med, att vara en av många som törstar efter ordet och litteraturen. Vi som vill sörpla i oss både för dagen och för att samla i ladorna. Vi som självmant ger oss in i de fullproppade gångarna, armbågar oss fram mellan montrarna, lyssnar på föreläsarna, trängs i fiket för en kopp kaffe och en kycklingmacka och spanar efter favoritförfattarna – och så köper vi böcker förstås, billiga, till dagspris, oemotståndliga att fylla kassarna med, hem till bokhyllorna som redan bågnar och riskerar att kantra.

På vägen dit på tåget, bland alla andra som är på väg mot samma mål, sover jag och laddar inför det som komma skall. Jag möts av ett soligt Göteborg, fyllt av människor som försöker krama ur de sista dropparna ur sommaren, fullsatta uteserveringar och ett färgrikt folkliv utanför mässan där köerna ringlar långa. Det återstår bara att slänga sig in. När jag flera timmar senare stapplar ut – fullastad av böcker, broschyrer och tidskrifter och upplyft av föreläsningar och möten – varm, glad och med en känsla av tillhörighet, känns den kommande vintern och kylan långt bort. Jag hinner träffa min dotter också och ge henne den inköpta boken med Inta Rukas fotografier i födelsedagspresent, till hennes stora glädje. På hemväg med kvällståget råder en uppsluppen stämning i kupén mellan journalisten som gillar serier, stockholmaren som sköter golfbanor, killen som bygger vindkraftverk och mig (som försöker läsa Nessers nya roman men hela tiden slänger mig in i diskussionerna). Vi har kanske varit i Göteborg av olika orsaker, men vi är intresserade av varandras åsikter om allt mellan himmel och jord och vi skrattar och pratar så att vagnen bågnar ut i kvällsmörkret.

Jag sms:ar en god vän och ursäktar att det utlovade idolporträttet av Suzanne Brögger inte blev av. Jag lyckades missa henne, vilket kanske var lika bra.  Jag hade nog inte kunnat bärga mig utan rusat fram och känt på henne, försäkrat mig om att hon finns på riktigt. Däremot har jag lyssnat till Ulrika Knutsson och Hanne Vibeke Holst, bland flera andra, vilket sannerligen får duga. Jag kan sova gott till nästa mässa, då allting börjar om igen.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare och skriver för Kulturdelen.