Ompröva insatserna i Afghanistan

Inlagd av Kulturdelen Debatt onsdag, oktober 3rd, 2012

Det sägs mycket klokt i den rapport Katarina Tracz skriver om i Expressen 1 oktober: Afghanistans kvinnor hotas och trakasseras. Katrina Tracz visar i sin artikel själv på hur svår kvinnornas situation är i detta fattiga, krigshärjade land långt borta. Att Katarina Tacz gör det med annat än goda avsikter har vi inga skäl att anta, men hon följer i en tradition av att ”rädda kvinnorna” i Afghanistan, som går tillbaka till Laura Bush och tidigare Leonid Brezjnev; ja, ända till de brittiska försöken att erövra landet på 1800-talet.

Men kopplingen ”engagemang för Afghanistan kvinnor” och ”militär insats” är för oss knappast glasklar.

Nu när det för många till nyligen otänkbara tillbakadragandet annonserats är det kanske dags att erkänna att vi inte kan garantera kvinnors mänskliga rättigheter genom att föra krig och stödja personer som inte förstår de mänskliga rättigheterna och attackerar kvinnors rättigheter.

I mars i år spreds i Afghanistan ett tydligt budskap: kvinnor bör undvika ”mingel med främmande män i olika sociala aktiviteter som utbildning, i basarer, på kontor och andra tillfällen”; kvinnor bör bära heltäckande klädnad och liknande.

Var och en måste begripa att Taliban åter spridit sin syn på kvinnor. Men nej, påbudet, dock ej bindande (sic!) kom från landets erkända religiösa myndighet och fick grönt av presidenten Karzai.

På Natos toppmöte i Chicago denna sommar fanns Hilary Clinton, Madeleine Albright med flera kvinnliga ledare samlade. De hävdade återigen att USA:s och Natos styrkor i Afghanistan behövs för att fortsätta att förbättra säkerheten för kvinnor.

Det är liknande tankegångar Katarina Tracz hemfaller åt. Problemet är att hon precis som de mäktiga kvinnorna vid Natomötet vill just det som gör många afghanska kvinnors vardag osäker. De pekar finger mot Taliban och ser bort ifrån att hur läs- och skrivkunniga deras afghanska allierade än är kan de inte stava till mänskliga, än mindre kvinnors rättigheter.

De förtrycker kvinnor men är ganska ok; deras kvinnoförtryck däremot förklarar vi krig.

USA/Nato/Sverige har spenderat miljarder dollar i Afghanistan, genomfört tusentals militära operationer. Alltsammans har runt om i landet bidragit till större otrygghet för kvinnor.

De lämnar efter sig oräkneliga änkor och raserade hem; de främjar ett samhälle där kvinnor inte kan känna sig trygga och säkra ens i sina egna hem.

Medan miljoner och åter miljoner spenderades på de militära operationerna den gångna vintern såg hundratals afghanska mödrar sina barn frysa ihjäl. Bara i huvudstaden Kabul, där rikedomarna hopas och säkerheten är som högst dog 100 barn i kölden, av brist på bränsle och bostäder.

Varje dag tvingas afghanska kvinnor tigga på gatorna; varje dag är en kamp för att klara av den mentala, emotionella och sociala smärta det för de flesta innebär att leva i en krigszon.

Det helvete bomberna förmodas lyft dem ur, har ju skapat deras nya helvete, där många afghanska kvinnors och familjers liv slitits sönder.

Vi som verkligen bryr oss kan inte stanna vid att kräva strategier av Carl Bildt och Gunilla Carlsson, även om de ytterst bär ansvaret; vi måste även fråga oss varför vi i tio år trott att krig kan främja mål et kvinnors rättigheter. Vi måste våga vara självkritiska och ompröva den grund för engagemanget i Afghanistan som gjöts i betong efter den 11 september 2001.

Det är en mental mur lika nödvändig att rasera som den som klöv Europa i ett Öst och ett Väst.

—

Maria Hagberg, internationell kvinnorättsaktivist

Anders Davidson, Afghanistanaktivist sedan 1980