Konst och moral: Från filosofi till religion

Inlagd av Peter Ekström Debatt onsdag, december 5th, 2012

Kanske finns det inte så mycket att tillägga i denna omgång av diskussionen om konst och moral där jag, Lars Vilks och några andra deltagit. Men Vilks senaste inlägg vill jag i alla fall kommentera lite kort.

Han skriver så här:

”Han (Peter Ekström) har svårt att förstå att jag beskriver konstvärlden och har fått för sig att det jag säger är mina ’förslag’. (…) Det är alltså inget förslag utan en mer eller mindre bister verklighet.”

Utifrån detta kan man lätt få för sig att Vilks gått från filosofi till religion. Om han hävdar att den institutionella konstteorin inte längre ska uppfattas som en teori (förslag) utan som realitet – blir det mycket svårt att diskutera. Då har Lars Vilks övergått från argumentation till trosvisshet. Och på den troende biter inga argument. Men det är kanske där som den institutionella konstteorin måste hamna eftersom den bygger på en besvärande cirkelbevisning.

Jag hoppas att Lars Vilks inte blivit troende, jag vill gärna fortsätta ett seriöst samtal om konstteori.

Vilks efterlyser exempel på konstnärer som inte ingår i samtidskonstens samsyn. Det är möjligt att det i samtidskonsten och konstvärldens elit (Jovisst finns en sådan. Men det betyder inte att den har rätt att bestämma över vad konst är) råder en ganska kompakt konsensus. Men alldeles helgjuten är den inte – sprickor finns. Det finns en rad exempel på konstnärer som så att säga inte får plats i samtidskonsten – kanske på grund av avvikande ideologisk uppfattning. Vi kan ta de mycket kända Lasse Åberg, Ulrica Hydman-Vallien och Yrjö Edelmann. Och de något mindre kända Joakim Ericsson, Hans-Peter Szameit och Sanna Tomac. Dessa sänder rysningar nerför ryggraden på nästan varje representant för konstvärldens elit. I en gränszon – sådana som är nästan accepterade – finns till exempel Lars Jonson, Lars Lerin och Odd Nerdrum. I denna gränszon kanske också Lars Vilks kan placeras. Så verkar han se det själv.

Jag har egentligen ingen synpunkt på att Lars Vilks har gjort och visat teckningarna av Muhammed som rondellhund eller att han har deltagit i en antimuslimsk konferens. Sådana synpunkter är hur som helst irrelevanta för denna diskussion. Dessutom har jag vid flera tillfällen försvarat Lars Vilks yttrandefrihet och möjlighet att arbeta som konstnär. Men å andra sidan har jag fäst mig vid Vilks ovilja att stå för den konst han släpper ut i världen. Detta har jag försökt resonera omkring i denna diskussion om konst och moral.

—

Peter Ekström