CD: No Omega – Shame
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, april 2nd, 2013No Omega
Shame
Throatruiner Records
—
Det är inget nytt att hardcore handlar om politik. Ända sedan 80-talet har amerikaner från både väst- och östkusten skrikit om klasshat och antinazism, vilket idag är det typiska temat för ett hardcoreband att fylla sina texter med. Stockholmarna No Omega talar om t.ex. veganism, industrialisering, feminism, kapitalism – något som idag är mer relevant för en förändring åt det bättre, än att skrika ”hata moderaterna”.
Att No Omega står för de saker de gör är inget som lyssnaren måste leta efter. Shame inleds med ett tal om att lyssnaren bör tänka över vad man värderar som viktigt, innan världen går under på grund av våra egna handlingar. Bandet är inte bara bra på att förmedla budskap, utan de är även duktiga på att experimentera.
Foto: Tobias Larsson
Låtarna på föregående släpp, Metropolis, har mestadels varit mörka och långsamma, men på Shame har de låtit energi och ilska ta plats, utan att på något sätt byta genre eller sound. ”Utopianist” är perfekt exempel på detta, där samma dystopiska känslor yttras, fast med post-metalliska vibbar i högtempo. Lite som om Khoma skulle börja spela hardcore.
Shame imponerar något otroligt i mängden låtar som är i stort sett perfekta. De får lyssnaren att fokusera på texten, med hjälp av Andreas ångestfyllda röst och hans teknik att placera ut textraderna på ett helt eget sätt. Låtarna är energifyllda till max, de har underbar struktur och visar upp ett par bandets mest rörande textrader hittills. Exempel på det finns i ”Sleeping In”: ”So this leads me to believe that I shrink, become thin. Still I’m losing faith in everyone i know, and that life is a lottery, that I’ll never ever win.”
No Omega, Fluff Fest 2012
Det enda tråkiga med Shame är att ett fåtal av låtarna mer känns som utfyllnad i jämförelse med de andra låtarna på skivan. ”Woodlands, Pt. 1” och ”V (Control)” känns tomma och poänglösa när dess element används i andra låtar på skivan, när de dessutom passar bättre i de andra låtarna. Båda låtarna bidrar dock till skivans röda tråd, även om de lugna delarna i övergångarna mellan låtarna ibland känns krystade. Det positiva med det är att det tog ungefär elva-tolv lyssningar för mig att ens inse det. Under alla andra lyssningar är jag helt tagen. Deras dystopiska sound är verkligen helt eget och griper tag i lyssnaren direkt. Deras självbetitlade EP är ett mästerverk, Metropolis är ett mästerverk – och det samma gäller Shame. Det finns inget som kan stoppa No Omega.
—
John Jonsén är en del av Kulturdelens redaktion
Shame finns att köpa här, via deras Bandcamp.
*Bandmedlemmar står endast i förnamn, då de vill hålla sina efternamn borta från media.
