Utställning: Jan Lööf – Bildmakaren
Recension, Utställningar måndag, juni 10th, 2013Jan Lööf
Bildmakaren
Kristinehamns konstmuseum
2013-05-04 – 2013-09-08
– – –
På Kristinehamns museum visas i sommar en utställning med Jan Lööfs teckningar, målningar, skisser, filmer och modeller. Den är producerad av Göteborgs konstmuseum och den första i sitt slag vad gäller omfattningen av Lööfs konstnärskap. I broschyren om utställningen står att Lööf är ” Älskad av barn kultförklarad av vuxna” vilket stämmer väl in. När jag var där bestod besökarna av både och– vuxna och barn som alla hade sina egna upplevelser och minnen av det utställda. För mig blev besöket en riktig nostalgitripp, och det var nära att jag och mina vänner slog oss ner i skrotverkstaden – där barnen höll till – och började tillverka saker av färg, papper och skrot.
Utställningen ger en samlad bild av Lööf som en av landets främsta tecknare och illustratörer. Här finns både bilder, filmvisning, quiz, sagoläsning och skrotverkstad. Det gav tillfällen till många igenkännande och glädjande utrop, såsom när vi återsåg Felix (1967-73), Skrotnisse och hans vänner (1978-85) och filmen Tårtan (1972) som blev närmast kultförklarad på sin tid.
Lööfs bildvärld är detaljrik, full av både fantasi och realism, där teknik och uppfinningsrikedom ofta avbildas. Det dras paralleller till andra delar av verkligheten och ofta känner man igen människor från historiens gång. Kanske bör jag här skriva män från historiens gång, för det är allmänt känt att Lööfs bildvärld befolkas av män och knappast alls av kvinnor. Varför det är så vet nog bara konstnären själv, och jag tänker inte här gå in i den diskussionen. Jag nöjer mig med att nämna det, för när jag ser utställningen slår det mig vad tydligt det är. Här och var är en kvinna med, men det är inte ofta. Jag kan dock erkänna att jag saknar några av historiens kvinnor bland de avbildade männen och några teknikintresserade tjejer bland killarna och då särskilt med tanke på målgruppen, de barn som läser böckerna. Den enda bok som avviker är enligt personalen på museet Matildas katter (2008), som är en bok för små barn.
Det är lätt att bli både lycklig och nostalgisk när man går genom utställningslokalen. Det roligaste var nog att titta på avsnitt av Tårtan och minnas allt det roliga och tokiga. Där hade vi kunnat bli kvar länge. Givande att se var också de skivomslag som Lööf målat som avbildade vuxna människor i helt andra situationer, som till musik av Sumpan Swingsters. Det var mustiga och härliga bilder från bland annat stadens nattliv.
Sammanfattningsvis gav besöket mycket att minnas och en hel del skratt. Lägg sedan till den välfyllda butiken och den trevliga personalen på museet så blir bilden komplett. Sen får man svälja känslan av den manliga dominansen på bilderna, även om jag funderar över vad som hänt om man problematiserat frågan med flit. Kanske hade utställningen då blivit något annat, fått ett annat syfte och ett tydligare perspektiv, vilket kunnat fördjupa den. Jag menar på intet vis som kritik av konstnären, utan som en modern analys sedd genom nutidens ögon. Men så var nog inte alls intentionen från början, så jag nöjer mig där, även om min bedömning och mitt helhetsintryck påverkas av det.
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.