Hem » Bokhyllan, Facklitteratur, Recension » Biografi: Magda Goebbels

Biografi: Magda Goebbels

Magda Goebbels en biografi

Maria Wölner-Henssen

Gidlunds förlag. 264 sid.

betyg-2.5

 

Goebbels.inddDet har sagts förut, men det behöver sägas igen – strömmen av böcker, filmer, spel och så vidare med Andra världskriget och särskilt de tyska nazisternas roll i detta, tar aldrig slut. Intresset för denna period verkar vara outtömligt. Man kan verkligen fråga sig om det finns något seriöst att tillägga.

Men jo, det gör det. Kanske blir pusselbitarna allt mindre och färre. Men hela pusslet är definitivt ännu inte lagt.

Dramats huvudpersoner är nog ganska väl belysta men några av de intressanta birollerna är fortfarande relativt okända. Maria Wölner-Hanssen drar nu sitt strå till stacken med en biografi om Magda Goebbels, fru till den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels. Visserligen har det tidigaste givits ut tre biografier om Magda Goebbels men dels har ingen av dem översatts till svenska och dels verkar de ha haft en del brister. Det har Wölner-Hanssens biografi också men är kanske ändå i huvudsak en viktig bok.

De två frågor som författaren särskilt vill svara på med sin bok – varför Magda Goebbels blev nazist och varför hon dödade sina sex barn i samband med sitt självmord i Hitlers bunker – hänger så klart ihop med hennes personliga historia men har också en allmängiltighet som är intressant. Kan vi alla begå så extrema handlingar under särskilda omständigheter? Bor det en lägervakt i varje människas hjärta?

Magda Goebbels berättelse är en märklig sammanfattning av en bit tysk historia. I sin ungdom är hon förälskad i en judisk man och arbetar tillsammans med honom för sionismen. Senare gifter hon sig med en av Tysklands rikaste industrimän. Och sedan träffar hon Joseph Goebbels. Hennes förälskelse i honom verkar också vara en förälskelse i nazismen – och i Adolf Hitler.

I vissa sammanhang har det spekulerats i om Magda Goebbels var Hitlers älskarinna och kanske till och med far till ett av hennes barn. Det är belagt att de umgicks mycket på tu man hand och att familjen Goebbels var det närmaste en egen familj som Hitler hade. Maria Wölner-Hanssen tonar ner dessa spekulationer. Ja, hon tonar ner Magda Goebbels otrohetsaffärer över huvud taget. Hon tar upp ett par som inte kan förbises men är tyst om andra. Joseph Goebbels otrohet gör hon större affär av.

Men Wölner-Hanssen kan ändå inte riktigt placera Magda Goebbels i någon offerroll. Hon hör inte hemma där. Hon var en intelligent person som till stor del hade kontroll över sitt liv och hon var en helhjärtad nazist. Så här skriver hon i sitt avskedsbrev till Harald Quandt, sonen i det första äktenskapet:

”Vår härliga, fantastiska idé, nazismens höga ideal, går under och med den allt vad jag i mitt liv hållit för gott och rent och vackert. Världen som kommer efter Führern och nationalsocialismen är inte värd att leva i och därför har jag tagit hit barnen. De är alltför goda för den värld som kommer efter oss, och den nådige Gud kommer att förstå mig när jag själv förlöser dem.”

Huvudlinjerna i Maria Wölner-Hanssens bok är mycket intressanta. Men det finns också stora problem med den. Språket är en sak. Wölner-Hanssen skriver med ordvändningar som ibland känns otympliga och mycket främmande. Så här kan hon skriva:

”I Tyskland försökte det kommunistiska Spartacusförbundet under ledning av Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg tillgripa sig makten, och den tyska delstaten Bayern styrdes under en kort tid 1919 av en sovjetrepublik, Bayerska rådsrepubliken.”

Magda och Joseph Goebbels barn efter att de blivit förgiftade med cyankalium

Magda och Joseph Goebbels barn efter att de blivit förgiftade med cyankalium

Tyvärr finns det också en osäkerhet när det gäller bokens fakta. Ett exempel: En viktig biperson i paret Goebbels liv var den tjeckiska skådespelerskan Lida Baarova som var Joseph Goebbels älskarinna under lång tid. Wölner-Hanssen skriver så här om henne:

”Då hon senare under sitt liv i olika intervjuer tillfrågades om sin förbindelse med Goebbels, hävdade hon alltid konsekvent att det helt och hållet hade rört sig om en platonisk relation, och att hennes rykte orättfärdigt svärtats av Magda Goebbels oresonliga svartsjuka.”

Men hon har helt missat att Lida Baarova skrev sina memoarer, Die süsse Bitterkeit meines Lebens, som publicerades strax efter hennes död. Där var det helt andra besked. Så här skriver Peter Longerich i sin på svenska nyutkomna biografi Goebbels Antisemit och våldsfanatiker:

”Efter det träffade han (Joseph Goebbels) den tjeckiska skådespelerskan inte enbart i sällskap utan ofta ensam, för det mesta i sitt hus i Lanke. Och någon gång nästa vinter började de, mindes hon, ha ett intimt förhållande.”

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion

 

Share

3 Kommentarer för “Biografi: Magda Goebbels”

  1. Gunnar Norrman

    Jag är så trött på alla böcker och tidningar, som frossar i andra världskriget, och som i mycket stor utsträckning fokuserar på ledande nazister i Tyskland. De handlar om Hitler, Himmler, Göring, Goebbles och nu t.o.m. om hans fru.
    Våldspornografi, kallar jag det här. Det är förstås viktigt att minnas förintelsen och alla judeförföljelser, och att lära sig förstå vilken ideologi och propaganda, som gjorde detta möjligt.

    Men personfokuseringen är obehaglig. Att det i Sverige och andra länder idag finns människor, som beundrar och gillar nazismen vet vi. Låt dem inte få mer bränsle till sin brasa!

    • Anmärkningsvärt!
      Vår historia är viktig i alla dess olik skeden lika som personer för att kunna förstå helheten och för vad som hände så det inte händer igen. Våldspornografi är endast ett uttryck utan vidare intelligens och förståelse för att kunna använda fakta. Desto mer vi lär genom historiens olika vingslag kan vi förhoppningsvis också undvika tidigare gjorda misstag.

  2. Att man läser om en person betyder inte att man ursäktar eller stödjer personen. Det är viktigt att försöka förstå varför vissa människor dras till hat och fanatism. Man kan tycka att en persons historia är intressant eller fascinerande utan att uppmuntra de åsikter och handlingar som personen hade och utförde.

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree