Nya dagstidningar

Inlagd av Peter Ekström Krönika fredag, februari 21st, 2014

Nya dagstidningar startas minsann inte varje dag. Det har väl alltid varit ovanligt och i vår tid är det en nästan osannolik händelse med tanke på hur Sveriges massmedia håller på att förändras. Ändå har det nyligen skett. Dagens ETC såg dagens ljus för cirka en månad sedan.

Dagens ETC är en välkommen tidning som jag med glädje prenumererar på. Den erbjuder en alternativ syn på många företeelser i vårt samhälle. Det borde även de som inte gillar Dagens ETCs rödgröna politiska grundsyn, uppskatta. Om vårt medielandskap blir en åsiktsmonokultur så kommer det att dö. Det har ingen glädje av.

Dagens ETC är ännu inte den fullödiga dagstidning som kan täcka alla ens behov. I alla fall inte mina. Jag som är kulturintresserad saknar till exempel mycket på det området. Men den måste få en ordentlig chans. Förhoppningsvis växer den till sig. Den har en del intressanta förutsättningar. Runt om i landet finns ju här och där lokala varianter av ETC – nyhetstidningar som kommer ut en gång i veckan. I ett samarbete mellan dessa och Dagens ETC kan man tänka sig en mycket bra bevakning av hela vårt land – en uppgift som ingen av de stora drakarna verkar ha någon lust till längre.

Jag kommer att tänka på ett annat dagstidningsförsök för inte alltför länge sedan. Det var i början på 1980-talet som Socialdemokraterna gjorde ett kraftfullt försök att konkurrera med Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet i och med omstarten av StockholmsTidningen. Den hade funnits tidigare, 1889-1966, och var under den perioden liberal med ibland lite blåsvart anstrykning. Stocken kallades den. Men sossarna tog över rättigheterna till namnet och startade igen 1981.

Till chefredaktör utsågs Sven O Andersson (1923-1988), en journalistveteran och framträdande socialdemokrat.

Sven O Andersson tillhörde den socialdemokratiska vänstern och detta gav projektet med StockholmsTidningen ett lite uppkäftigt drag. Kanske skulle den inte bli så mycket husbondens röst som en del befarade.

Sven O Andersson var handplockad för det nya jobbet från ÖrebroKuriren där han varit chefredaktör 1974-1981. Det hade varit en bra period för ÖrebroKuriren då den hade kunnat hävda sig ganska väl gentemot den stora konkurrenten Nerikes Allehanda. När jag kom in på Sven O:s kontor i Kurirens hus på hörnet av Järntorget i Örebro, så slogs jag genast av att han hade ett ganska stort porträtt av Mao Zedong på väggen. Kanske lite otippat även för en vänstersosse. Men Sven O hade gjort en del internationella reportage och andra insatser. Bland annat hade han varit med Olof Palme i Algeriet. Om jag kommer ihåg rätt så hade han faktiskt träffat Mao Zedong och sympatiserade, åtminstone delvis, med hans strävanden att befria Kina från fattigdom och hans försök att balansera mellan de aggressiva supermakterna Sovjetunionen och USA.

När Sven O Andersson fyllde 60 år 25 oktober 1983 var vi några stycken från tidskriften Folket i Bild/Kulturfront som gick och uppvaktade honom. Visserligen var både jag och redaktionssekreteraren Stefan Lindgren örebroare och hade gamla kontakter med Sven O men det fanns också en annan tanke med besöket. FiB/K ville få till något slags samarbete. Sven O Andersson såg trött ut men var tacksam och glad för uppvaktningen. På hans nya kontor fanns inget porträtt av Mao Zedong. Vår plan genomskådade han omedelbart.

-Ni ska nog inte ha så stora förhoppningar, sa han. Jag anade att inte alla inom den socialdemokratiska toppen gillade honom och Stocken. Sven O kämpade inte bara för att göra en bra tidning utan också mot dess ägare.

Bara en knapp månad efter vårt besök gjorde StockholmsTidningen ett scoop. Fotografen Paulo Rodriguez hade lyckats zooma in vad den socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt satt och klottrade under en viktig debatt om de då aktuella löntagarfonderna. Det var en liten dikt som han hade författat:

”Löntagarfonder är ett jävla skit / men nu har vi baxat dem ända hit. Sen ska de fyllas med varenda pamp / som stött oss så starkt i våran kamp. Nu behöver vi inte gå flera ronder / förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

Bilden, med tydligt läsbar text, av Feldts dikt publicerades och skapade ett stort tumult. Verkligen ett exempel på det journalistiska talesättet ”publish and be damned”.  Regeringen hamnade i förtroendekris. Och dagarna var nu räknade för StockholmsTidningen. 1984 lät ägarna den gå i konkurs.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion

 

PS. Idag finns ett litet socialdemokratiskt veckoblad som heter StockholmsTidningen