Samverkansmodellen: Vart tar kulturpengarna vägen?

Inlagd av Kulturdelen Debatt onsdag, december 10th, 2014

Som ett resultat av samverkansmodellen diskuteras de resurser som samhället har att fördela till kulturen. Här följer ett inlägg från Göteborg. Vi önskar få fler delar av Sverige belysta. Skicka gärna artiklar i detta ämne till oss. Kulturdelen

– Konstnärerna är fruktansvärt underbetalda. För de verk man säljer skulle man behöva mer. De skulle behöva en intäkt även när de inte säljer, för all konst är inte meningen att den ska vara säljbar. Den som säger så är Keste Broberg, enhetschef på Kulturstöd och konst inom Kulturförvaltningen i Göteborg.

Endast en liten del av de miljarder som stat, kommuner och landsting årligen anslår till kultur går till konsten. Av de belopp som ändå är avsatta för konstnärliga ändamål, går en ännu mindre del till dem som skapar konsten.

Vart tar kulturpengarna vägen?

En genomgång av de miljarder som år 2011 och 2012 avsattes för kulturändamål, visar att administration av medlen ”äter upp” majoriteten av det som finns att fördela. Begreppsverkstan i Göteborg, en sammanslutning av konstnärer, har gjort en djupdykning i siffrorna för att ta reda på hur många procent som i till slut hamnar hos dem som skapar konsten. Det visar sig vara en mycket liten del. I materialet ingår också intervjuer med olika makthavare inom kulturadministrationen. I intervjuerna finns en uttalad kritik mot det system de är satta att fatta beslut om. Så här säger till exempel Annika Strömberg, som är konstvetare, anställd tjänsteman sedan 1999 på Västra Götaland-regionen och som har hand om EU-frågor och konst:

– Grundproblemet är att bildkonsten alltid får för litet pengar och det är helt åt skogen. Det mesta behöver mer pengar och systemet är för krångligt.

Även Keste Broberg intervjuas i materialet. Hon är enhetschef på Kulturstöd och konst inom Kulturförvaltningen i Göteborg. 56 miljoner går här till Fri Konst och kultur, åtta miljoner återstår sedan till bildkonsten och fyra kommunala heltidstjänster.

– Vi jobbar ju inte bara med bildkonstens åtta miljoner, säger Keste Broberg. Vi har kanske tre-fyra utredningsuppdrag i varje kulturnämnd som rör andra frågor än våra ansökningar.

Keste Broberg berättar hur sparkrav gjort förvaltningen väldigt sårbar. Ett sjukfall i fyra veckor innebar att inget blev gjort.

– Blir någon sjuk skrivs inget fram till nämnden och inga konstnärer kan få besked.

Även om Keste Boberg har hand om dans och teater vill hon inte säga att området är prioriterat. Hon påpekar att förväntningarna skiljer sig beroende på hur produktionsförhållandena ser ut.

– Det här med att ta ut lön till exempel. Inom scenkonsten förväntar man sig ju att man ska kunna ta ut en lön, det gör inte en bildkonstnär. De söker ju inte ens för att ta ut en lön, utan för material, transporter eller ett vykort till en utställning.

Thomas Oldrell är konstnär och en av två konstkonsulenter på Kultur i Väst. Västra Götaland-regionen har en kulturbudget på 1,2 miljarder kronor. Det som kommer bildkonstnärerna till godo av den budgeten är mindre än en procent. Thomas Oldrell har ingen konkret lösning på hur det förhållandet ska kunna förändras till det bättre för konstnärerna. Han påpekar att lönekostnaderna på varenda konsthall ligger högre än ersättningarna till de konstnärer som ställer ut.

—

Research: Olle Nicklasson, Text: Eva Lidén