Utställning: Magnificent Obsessions

Inlagd av Peter Ekström Kulturdelen rekommenderar, Recension, Utställningar fredag, februari 20th, 2015

Magnificent Obsessions. The artist as collector.

Barbican Art Centre, London

12 februari – 25 maj.

I någon mening är nog alla konstnärer samlare. De samlar på material och intryck som är användbara i deras konst. Men många samlar nog också på annat. Så klart finns det bland konstnärerna helt konventionella samlare av frimärken, porslin och leksaksbilar. Av de samlande konstnärerna finns det dock antagligen rätt många som samlar på sådant som andra inte är intresserade av.

Ibland har detta samlande ett direkt samband med den konst som konstnärerna utövar. Ibland tycks det inte finnas något sådant uppenbart samband.

På Barbican Art Centre i London visas just nu en utställning som visar ett urval ur ett antal konstnärers samlingar. Det är många kända som Andy Warhol och Damien Hirst och en del mindre kända som Howard Hodgkin och Pae White, vars samlingar visas.

Så här skriver kuratorn Lydia Yee i den omfattande katalogen:

”Anskaffandet som handling är hjärtat i samlandet, men andra avgöranden blir aktuella när ett nytt förvärv anländer hem. Kommer det att visas upp eller stoppas undan i säkert förvar? Kommer det att passa in eller ändra den existerande ordningen? Konstnärer lever med sina samlingar på olika sätt och har diverse strategier för att klassificera och organisera sina objekt.”

Varje konstnär har fått sitt eget rum och dessa har ganska olika karaktär. En del är som loppmarknader och andra är mer strama. Ett förvånansvärt stramt rum är Andy Warhols. Här finns några exempel på hans egen konst – det gör det i alla rummen – samt i moderna vitrinskåp hans samling av kakburkar i porslin. Warhol samlade på nästan allting men var mer intresserad av själva inköpandet – shoppingen – än att göra något av sina samlingar. En del av hans inköp packade han aldrig upp. Warholrummet är förvånansvärt sparsmakat med tanke på hans sätt att samla. Tema? Ja, kanske populärkultur (i alla fall till stor del) och den syns ju verkligen i hans konst.

Hanne Darboven känner jag till som en av de mest svårtillgängliga konstnärer som jag vet. Hon kunde fylla ett helt rum med nästan identiska inramade

sifferserier. Här träder hon fram som en loppisfantast som fyllde sitt hem med allsköns bråte. Hennes samling står i skarp kontrast till hennes konst. Möjligen skulle det maniska draget i båda fallen kunna vara en länk.

En av mina gamla favoriter, Peter Blake han som gjorde omslaget till The Beatles Sgt Pepper-album, finns också med på utställningen. Det är inte särskilt överraskande. Han var en förgrundsfigur i den engelska popkonsten. Han har alltid visat upp ett intresse för äldre engelsk populärkultur som ofta förekommer i hans collage och assemblage. Att han också är en intensiv prylsamlare känns helt självklart.

Edmund de Waal har ett rum på utställningen. Här finns inte så mycket. Men i ett gammalt vitrinskåp finns delar av den netsukesamling som spelar en sådan viktig roll i hans uppskattade bok Haren med bärnstensögonen som kom på svenska här om året.

Hans bidrag illustrerar en viktig drivkraft i sammanhanget. Det autentiska tinget är inte utbytbart. det är laddat på ett särskilt sätt. Även om det är oansenligt så kan det inte ersättas med en beskrivning, en bild eller någon annan representation. Jag har kallat detta för poetisk laddning. Andra har talat om aura och menat ungefär samma sak. Det är så klart detta som samlarna egentligen samlar på. Tingen i sig är endast bärare av denna oersättliga egenskap.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion