Scen: Effekten med Örebro länsteater

Inlagd av Kulturdelen Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen måndag, november 23rd, 2015

Nya China (Örebro) – Örebro länsteater i samarbete med Riksteatern

Effekten av Lucy Prebble (övers. Pamela Jaskoviak)

Regi: Andreas Kundler

Scenografi/kostymdesign: Annika Nieminen Bromberg

Medverkande: Peter Eggers, Frida Beckman, Isabelle Moreau, Per Burell

 

 Betyg:

–

Drivs människan av kemi eller känslor? Räcker det med naturvetenskapliga förklaringar eller finns det irrationella förklaringar till varför hen är som hen är, gör som hen gör?

Pjäsen Effekten tar upp debatten, som väl var som störst här i landet för omkring tio år sedan. Den gör det på ett rappt och smart sätt och sätter in den i en samhällskritisk ram, där läkemedelsindustrin och forskarhierarkin får ordentliga slängar.

Det är den engelske dramatikern Lucy Prebble som kommer tillbaka till länsteatern efter att vi imponerades av hennes Enron för några år sedan – en pjäs Om börshajar och riskekonomi. Tyvärr inte med någon stor publiktillströmning. Kanske därför som teatern denna gång inte gör någon särskild poäng av sambandet.

Iscensättningen denna gång är inte lika spektakulär, men desto mer stiliserat, futuristiskt snygg. Vita kala väggar, ett par bäddsocklar och en lång bardiskliknande bänk att hänga eller gå på. Sparsamt med musik.

Vi får följa ett medicinskt försök, med två försökskaniner. En ung kvinna och en ung man. De får ett nytt antidepressivt medel och undan för undan ökas dosen.

Peter Eggers och Frida Beckman spelar dem på ett så härligt, naturligt sätt att trovärdigheten är på topp genom hela de 2,5 timmarna. Särskilt Eggers har ett register i känslor som är utöver det vanliga. Han är explosiv, till bristningsgränsen, med känslor och han är i en annan del av pjäsen helt tom. Och då menar jag verkligen TOM. Att spela det, är ett mästerstycke.

 Även ”vår” Isabelle Moreau gör en topprestation. Har nog aldrig sett henne så koncentrerat och ändå finstämt bra. Kanske är det bra att länsteaterns många goda krafter ibland får byta sammanhang. Ja, de får ursäkta, men som publik är det faktiskt rätt välgörande att också få se helt nya ansikten på hemmascenerna.

Regissören Andreas Kundler har fått till ett suveränt, rappt spel, där replikerna flyter mellan skådisarna i millisekunders precision. Imponerande. Tyvärr är det ju så, att man som recensent vanligen ser en föreställning när den är helt ny och inte kanske sitter riktigt. Här får jag se en flygfärdig föreställning. som dessutom har lyft.

Forskningsledaren, i Per Burells helgjutna tolkning, talar för naturvetenskapen, förstås. Moreaus läkare, en psykiater, för det irrationellt känslomässiga. Hon tror inte på pillren. Men bägge kommer att svänga om innan det hela är slut. Det är en del av det som gör den här pjäsen stor.

 Dessutom har de två ett spännande förflutet – med varann. Fast kärlek, det tror en av dem inte på:

 -Jag är inte förälskad, säger forskningschefen. Jag har bara byggt upp en del av min hjärna till dej!

 Genom hela kvällen ligger frågan och dallrar: Förklaras människan av kemi eller känslor? En av försökskaninerna får medicinen – den andra bara sockerpiller. Handlingen svänger mer än en gång. När man trodde att pillren var förklaringen, kanske det inte var så… Det som kunde ha blivit bara en stark debattpjäs blir också en spännande thriller och då och då även med förlösande komik.

Grattis Länsteatern – och örebrolänningarna. En pjäs som stannar kvar inne i dig.

__________

Martin Dyfverman