Tre + en nya dikter av Tom Lindblom

Inlagd av Kulturdelen Blå Kalender fredag, februari 5th, 2016

Rådhuset

Natten till onsdagen

steg han ur sig själv

 

Alla hade flaggor i händerna

 

När han på alla fyra

kröp runt torget

för att visa vördnad

 

I mörkblå italiensk kostym

i tunnaste mohair

 

Klockan slog i rådhuset

Slog fem

Gång på gång

För att påkalla uppmärksamhet

 

Allas blickar var riktade

mot ett fönster högst upp

till höger i rådhuset

 

Snart kommer hon att visa sig

 

Det ljusnar

Och mörknar

Växelvis

 

Allt svårare

att hålla reda på tiden

 

De församlade människorna

är tysta, avvaktande

 

Någon tar upp en psalm

i pianissimo

 

Flera stämmer in

Viskande

 

Som ett milt vårregn

Färglöst, utan betoning

 

Nu kommer dimman

Som ett täcke

 

Sänker sig långsamt över folket,

Platsen

 

Man ser inte varandra längre

Bara sången

Dimman

 

Förnimmer en blind närvaro

 

Inget annat händer

 

Natten och mörkret kommer

Stillsamt

Ljudlöst

 

Man sänker flaggorna

 

Rullar ihop dom

 

Stoppar dom i medhavda

påsar och väskor

 

Bussarna kör fram

och öppnar sina dörrar

 

Torget töms

Spänningen släpper

Den tysta sången

 

Det är släckt i det stora huset

 

 Osäker på

Jag är osäker på

om jag håller på att bli tokig

 

Jag vet

att jag inte kan bli kvitt

känslan

 

Inte ens

om jag bedövar mig

 

Inte annars

 

Jag går runt den

Känslan

 

Med hjälp av tanken

 

Hur nu det ska gå till

 

Tanken föser mig

 

I olika riktningar

 

Svartvita bilder fladdra förbi

 

Suddiga

 

Outtalade

 

Osorterade

 

Barndom

 

Gamla miljöer

 

Grå

 

Människor med nollställda anleten

 

Barn i förkläden

Korviga strumpor

 

Var dom ledsna

eller bara länge sen

 

Tidsfiltret vittrar

 

Jag är med i bilden

som togs för 100 år sen

 

Jag är också suddig

Eller är jag den enda

tydliga figuren i förgrunden

och alla andra suddiga

 

Jag försöker hålla om nån

Öppna ett samtal

 

Alla är stumma

som pappersdockor

Stela

Suddiga

Grå

 

Ser dom mig?

Förtvivlan

Motstånd

 

Jag går ur bilden

Lämnar människorna

åt sitt öde

I sin tid

I sin historia

 

Hur ska jag släppa dom med tanken

 

Före mig

Allting grått och suddigt

 

Allvarliga barnansikten

 

Att bara lämna dom

 

Smärtsamt

 

Min dag så fylld av ljus

 

Mitt tillskapade vacuum

gör det svårt att andas

 

Vördnad

Av vördnad
bugar han sig djupt
inför pissidenten

och krossar pannan
i marmorbordet

av pur vördnad

 

Osvammlandhängande

Osvammlandhängande
talte du för fula tapeter
med små små blommor på

—

Tom Lindblom