Jag är er nya Jesus

Inlagd av Kulturdelen Krönika måndag, juli 4th, 2016

Detta är ett öppet brev till Bruno Edgarsson, ordförande i stiftsfullmäktige i Svenska Kyrkan, Växjö. I en artikel i tidningen Smålänningen hävdar han att homosexualitet ”bara är en trend”.

Hej Bruno,

om inte denna artikel och du är ett skämt, så tänkte jag lägga lite tid på att försäkra dig om att min homosexualitet inte varit eller är en trend, och jag har svårt att tro att det är det för andra. Så kan du efter att ha läst detta försöka skapa dig en egen åsikt om det hela.

Jag känner igen ditt sätt att tänka eftersom jag själv varit medlem i sektliknande rörelser, där jag blev tillsagd hur jag skulle vara, känna och tänka för att vara en duktig medlem och efter ett par år var jag tvungen att göra en massa saker och vara en massa för ”att inte dö”. Jag gjorde till slut tvärt emot vad dem sa, och gissa vad, jag har inte dött, snarare återfötts.

Jag växte upp i en familj där homosexualitet var en svordom. Mina föräldrar och de andra familjemedlemmarna använde den läggningen jag bar på redan som barn, som ett sätt att svära eller som ett skämt. Det var fult, skamligt, äckligt, smittat, fel. Jag växte upp mellan två olika länder, mellan flera olika kulturer och i en splittrad familj, där ingen av dem såg på homosexualitet som något positivt. Alla mina syskon är heterosexuella, och jag önskade just då inget annat än att bara få vara som alla andra.

Jag mins hur jag tidigt hade tankar om killar och män, och kände hur mycket närheten till killar gav mig mer än vad närheten till tjejer gav. Men jag förstod också att samhället tyckte detta var fel. Eftersom jag matades med bilder från vart jag än såg att det skulle vara kvinna och man. Precis som din kyrka predikat så starkt. Att två män som vill vara tillsammans är fel. Så jag höll tyst.

Jag levde i rädsla i många år. Jag försökte vara med tjejer för det var ju det som förväntades av mig, samtidigt som jag försökte döda den delen av mig som ville ha manlig närhet. Men det gick inte. Jag sårade en del tjejer genom att försöka vara något jag själv inte var eftersom det inte fanns en plats i skolan, i familjen, i samhället, för mig att vara bög.

Jag vågade inte skaffa pojkvän eller ha sex med en annan kille tills långt efter min pubertet. Detta hade nu gjort

att jag bar på tunga depressioner som kom och gick. Jag blev väldigt suicidal eftersom jag matades av bilden att jag var så fel och att jag aldrig skulle gå att älska. För jag kände aldrig att jag kunde vara mig själv. Jag växte upp i bruksorter och för mig fanns aldrig ett annat liv än att dölja den jag var för att överleva. Ensamheten och känslan av hopplöshet ekar fortfarande och påverkar mig väldigt starkt ännu idag.

Dina åsikter och din kyrka liknar ungefär hur jag var tvungen att agera inför den nazisttäta fördomsfulla orten där jag bodde. Jag var tvungen att heta något annat och vara min kompis kusin för att sitta med på festen. Jag fick absolut inte vara bög, för då skulle jag riskera att bli dödad.

Jag blev hotad till livet, för någon på krogen misstänkte min sexualitet. Jag har blivit mobbad genom hela min skolgång. Jag har varit livrädd för att komma ut för mina föräldrar, vänner och andra. Jag har mist jobbtillfällen på grund av min sexualitet.

Har jag valt detta? Skulle jag välja det igen? Är jag stolt?

Jag är 31 år och kämpar fortfarande. Mitt mående är ostabilt och jag är väldigt sårbar efter att ha levt som jag gjort. För att klara av livet som en homosexuell kille som aldrig fick vara öppen, utvecklade jag flertal missbruk för att döva smärtan. Jag hamnade på rehab vid 24, för alkohol och droger. Jag förstod inte varför jag drack så mycket och varför jag alltid ville vara hög.

Jag förstod inte då vilken stor del av mig som min homosexualitet var. Jag hade ju under så många år hoppats att det skulle gå att döda, eller i alla fall bedöva. Men jag fick komma till insikt att det var en lika stor och naturlig del av mig, som att du är heterosexuell. Den enda skillnaden mellan oss är att din sexualitet faller under normen och du kanske till och med gömt dig bakom den just för att den är den normmässiga för den tiden du levt under. Min sexualitet som så många andras har känts så fel just på grund av att du och många andra varit rädda för att se att det finns en mångfald. Alla kan inte vara som ni. Eller rättare sagt, alla kan inte vara som den tolkning du läser av en bok som skrevs för tusentals år sedan.

Den rädsla för att vara mig själv under alla dessa år, kommer från den rädsla som ni bär, som säkert också kommer från att ni inte vågar se er själva genom ögon som tillåter er vara allt ni är. Hjälper era fördomar er att förneka delar av er själva som ni inte vågar se? Varför måste ni kväva
andra för att själva kunna överleva?

Jag kan väl få vara homosexuell samtidigt som du kan få vara trångsynt och dömande? Jag kan väl få tro på mig själv och mina erfarenheter samtidigt som du får tro på någon påhittad person som väljer vad som är rätt och fel för dig.

Jag lever idag som öppet homosexuell person och möter ständigt nya motgångar från personer som tänker som du. Mitt liv är långt ifrån vad det skulle vara om jag vore heterosexuell, för du har valt att föra vidare dina åsikter och tankar till kommande generationer om den person jag föddes till.

Varför skulle jag välja detta liv? Varför skulle jag välja denna sexualitet? Jag menar inte att den är något att skämmas för, tvärt om, när jag hör någon som dig uttrycka sig blir jag stolt över att vara den person som du pratar om, för jag vill inte vara som du. Men det har inneburit mer smärta än jag skulle önskat min fiende. Och än idag lever jag ett väldigt ohållbart liv för att dina smittande åsikter och tankar håller andra homosexuella personers liv i skam. Det finns så många som fortfarande lever anonymt, skamfyllt, i det mörka och i det dolda, i smärta på grund av hur du valt att uttrycka dig om personer som du inte har någon aning om.

Så kära Bruno och ni andra kristna som nämns i artikeln, och ni andra som tycker som honom i denna fråga, jag heter Shaun Walls, jag är en människa precis som ni. Jag finns att ta kontakt med om ni googlar mig eller kollar upp mig på Facebook – Shaun Emil Walls. Jag finns här för att berätta min historia och undervisa er om hur det kan se ut för någon som inte levt som ni levt. Jag har mött så många motgångar att jag ínte längre tolererar att någon ser ner på mig på grund av en sån grundläggande sak som min sexualitet.

Ni kan se mig som en gåva till mänskligheten, jag är er nya Jesus som ska frigöra er de skygglappar ni själva använder som i sin tur sätter andra i bojor.

Vänliga hälsningar

Shaun Walls